Ynkligt

>En sån här gång är det lätt att plocka fram figursågen och föra den fram och åter utmed Massimo Oddos konturer. Med två av målen på sitt samvete och ytterligare några goda försök att öka på den siffran känns sågtänderna välförtjänta mot den sorgliga italienarens benpipor. Jag har sett människor med bacillskräck stå närmare hostande främlingar än vad Oddo gjorde i förhållande till Miccoli, Pastore eller Hernandez i afton. Vi talar om en före detta landslagsman fullständigt utan insikt i vad försvarspelets ABC består av.

Det andra målet är övernaturligt uselt och kommer föras vidare från mun till mun som en vandringssägen några år från idag. Rödsvart folklore från fader till son. Inte ens den mytomspunne Winston Bogarde var sådär dålig när han skämde näsan av sig i Milan. Hur kan du rimligen ha ett sådant förtroendevotum hos tränaren? Vad är haken? Utpressning?

Oddo är dessvärre långt ifrån den enda klåparen, om än den största. Visst är Pastore skicklig men så jävla vass är han ändå inte. Ikväll gjorde vi honom till ett fenomen med hjälp av ostrukturerad och naiv ego-press: Gennaro Gattusos paradgren då han i övermod ska rädda Milan från oundviklig förnedring (vilket paradoxalt nog bara leder till mer elände). Jag vill aldrig mer se dig i Milan, idiotjävel. Miljoner och åter miljoner för vad? För att vara patetisk. Du kan ta Marek, Gianluca och Amantino med dig. Dida räddade målet från påhälsning 2-3 ytterligare gånger men kan ändå brinna ikapp med trion i helvetet.

Det här var Albertazzis match men tyvärr valde Leonardo den fega linjen, någonting han tenderat att göra nu när den vackra sagan börjar lida mot sitt slut. Bättre att inte riskera att bränna ynglingens självförtroende vid en eventuell katastrofinsats? Inte alls. Särskilt inte om garanterat misslyckande i form av Oddo är alternativet. Fegt är vad det är. Det hamnar på Leonardos nota.

Vågar man hoppas på att befinna sig +6 och möjligen +7 på våra direkta konkurrenter imorgon vid 23-tiden? Det vore onekligen en räddningsplanka, särskilt om man lägger in det sannolikt oavgjorda mötet Palermo-Sampdoria i beräkningarna. Det kan gå.

Men handen på hjärtat: vill vi ut i Europa med de här laget?

Hönsgård, modell större

>Pirlos skott tätt utanför stolpen i slutet av matchen får symbolisera kvällens medelmåttiga insats. Anfallsspelet och kylan når inte ända fram och försvarsspelet – med Oddo som främste kackelhöna – påminner om någonting som man kan hitta på Pettson och Findus bakgård.

Jag satt och räknade och fick det till hela två rätt under matchens samtliga 94 minuter; passningar, brytningar och markeringar inräknade. Kvällens riktiga höjdpunkt kom när den föredetta Laziokaptenen, med lagom mängd självsäkerhet, måttade ett inläggs-/skottförsök rätt i Salvatore Sirigus famn. ”Rena rama plockpotatisen”, tänkte jag, och undrade hur han gick ifrån att vara bananinläggens mästare, till att bli Leonardos och Milans främste förlustregissör.

På övriga plan tycker jag att det såg relativt hyfsat ut. Hade Oddo satt press på Miccoli och Inzaghi använt sin borttappade kyla så hade vi möjligtvis åkt ifrån maffiaön med mer än bara en pinne. Förlusten reder dock ut ett och annat frågetecken; nu vet vi dels varför Pippo inte får spela samtidigt som vi fått bevis på att dimensionen i vårt spel försvinner när högerkanten är obefintlig. Om ni frågar mig så betyder Patos närvaro lite mer än bara kladd i målprotokollet, det blir nämligen lite väl förutsägbart när i stort sett varenda anfall tvingas igenom Ronaldinhos sirapssega vänsterkant.

Jag är dock positiv. Dagens förlust kunde till och med en enarmad bandit förutse, men med så få matcher kvar kan vi inte mista Champions Leagueplatsen; det går bara inte. I synnerhet inte när två lag behöver gå om oss och då Sampdoria (vålds)gästar Palermo i den nästsista omgången. Man ska visserligen inte ropa hej förrän… jo, men jag har i alla fall hoppet intakt.