Bella ciao på via Filippo Turati

>

Står Livornospelarna Dario Knežević (född år 1982 och har haft en kort misslyckad sejour i Juventus) och Alessandro Bernardini (född år 1987) på Gallianis och Braidas önskelista? Det skulle man kunna tro efter morgonens utspel av Livornos president Aldo Spinelli. Livorno har tio poäng upp till Bologna på säker mark och är alltså redan klara för Serie B. Herr Spinelli – som så klart kommer göra allt för att tjäna en så stor hacka pengar på sina spelare som möjligt – går naturligtvis ut offentligt och meddelar att han redan har bokat ett möte med Ariedo Braida.

Hur bra duon är kan jag tyvärr inte svara på. Däremot kräver det ingen idiot för att inse att AC Milan inte tänker slänga iväg stora pengar för att ro hem superstjärnor som tar laget till världstoppen igen. För även om det i första hand är reserver vi talar om, så säger känslan att spelarna knappast duger för att platsa på Milans bänk när det – möjligtvis – vankas Champions Leaguematcher nästa säsong.

Galghumor

>Om vi lider, tänk er då hur det är för ärkemilaneserna.

”Idag gick jag till bageriet för att köpa bröd. När kassören (interista) gav mig växeln tillbaka (2 euro och 50) sa jag till honom: ”nu har jag mer pengar än Milan”.

Citat: Francesco ”Cisco” Battaglia, 26/4-2010.

Kniven på strupen

>För några veckor sedan hade vi knappt någonting att spela för, nu står vi istället inför tre omgångar där utgången, i värsta fall, kan bli mycket ödesdiger. Ni har säkert sett Milans sista omgångar på pappret. Hur som helst, här kommer de igen:

Omgång 36: Milan – Fiorentina
Omgång 37: Genoa – Milan
Omgång 38: Milan – Juventus

Noll poäng på tre matcher är i dagsläget knappast en fråga om dystopi, det är snarare en ren och skär verklighet. Det ska å ena sidan mycket till om vi ska mista både Champions League- och kvalplats, men å andra sidan har värre under skett. Ponera detta scenario:

Omgång 36: Sampdoria – Livorno, Siena – Palermo
Omgång 37: PalermoSampdoria
Omgång 38: Sampdoria – Napoli, Atalanta – Palermo

Både Siena och Livorno ser helt körda ut i botten. Det innebär noll promille motivation och enkla poäng för båda konkurrenterna. Omgång 37 blir desto jobbigare och där får vi Milansupportrar nästan hoppas på ett oavgjort resultat. Det skulle innebära att vi åtminstone får en kvalplats till nästa års Champions League. Vinner Palermo den matchen kan vi vara beredda på att tappa tvålen igen, då kommer nämligen cellkamraten Claude att stå givakt med byxan full av french hotdog. Vilken sås han bjuder på beror på utgången i den sista omgången där två splitternya slagpåsar står och väntar; Napoli som inte har något att spela för och Atalanta som, vid det laget, troligtvis funderar på vilket Serie A-lag de ska sälja Tiribocchi och Doni till.

Säsongen gick mot en relativt fin avslutning. Milan skulle med sin halvsargade och gråhåriga trupp bärga en direktplats till Champions Leagueplats, Inter höll på att få bevittna ‘cinque di maggio’ i repris och de skulle, än en gång, misslyckas i den där turneringen som de inte har vunnit sedan järnåldern. Då hände naturligtvis någonting och alla våra drömmar gick i kras. Nu står vi plötsligt här och hoppas på att lag som redan är nedflyttningsklara ska få till ett sista dödsryck och bjuda på mirakulösa scener på både Renzo Barbera och Luigi Ferraris.

Frågan är om det inte är dags att vänja sig vid skiten. Sommaren kan bli lång, Silly season 2010 lär ju inte bidra med många leenden. Varför skulle sluttampen av säsongen göra det? Undertecknad – herr Optimist – går således och lägger sig. När jag vaknar ska jag göra det som en ny man – en ny och pessimistisk man.