Stort tack allesammans!

>Tjugofem inlägg under den nya bloggens första månad. Nyfunnen inspiration, glädje och känsla av gemenskap. Tack till Marco Immondo för sina klassinlägg. Tack till alla läsare för att ni läser, stöter och blöter rödsvarta ämnen (utan er: ingenting). Tack till Pommern för den första frågan (vi väntar spänt på fler). Tack till mig själv som gav detta en chans.

Milano Siamo Noi. Hatten av för oss.

En värdig sorti

>Det var länge sedan jag fick gåshud av Milanrelaterade saker. Man har efter alla dessa månader av besvikelser liksom vant sig vid misären. Efter ett segt kvällspass på jobbet och hemfärd i ett iskallt valborgsfirande Umeå fick jag dock upp cirkulationen igen när detta skådats.

”Jag kan inte förneka att vi har en problematisk relation. Vi är olika. Det är ingen nyhet. Kanske är vi inkompatibla. Men det är inte viktigt för mig, det enda som räknas är laget eftersom vi inte får slänga bort allt vi gjort den här säsongen”.

Värdighet är ordet vi söker efter. Det spelar ingen roll vem det är, misskrediterar du någon på osakliga och orättvisa grunder, ja då kommer smällen på käften. Även om du heter Silvio Berlusconi och är mäktigast av alla. Jag har aldrig varit med om liknande. Leonardo är fantastisk och visar det gång på gång med en personlighet av sällan skådat slag.

”Om jag är envis? Om det sades eller inte är oviktigt; jag tror mig vara envis då jag tror på mina saker. Mina principer och mina värderingar tror jag på och det gör jag med passion. Allt är tydligt. Det finns inget att tillägga”.

Skillnaden mellan Leonardo och Carletto – som successivt strippades från allt inflytande innan det slutligen inte fanns något alls kvar – är att den förstnämnde valde att sätta ord på den avsmak vi alla upplever inför den cancersvulst och parasit som står i färd med att rasera AC Milan.

”Min relation till Milan är solid eftersom den är tydlig. Den dagen vi skiljs åt, på den ene eller andres önskemål: noll euro. Man avslutar samarbetet. Samma minut som det avslutas och man skakar hand. Det är oviktigt vem som lämnar eller inte, vem som ville fortsätta eller inte. Allt är tydligt. Om allt varit tydligt sedan början, varför ska jag då oroa mig nu? Jag är inte oroad.”

Gåshud. Hur ska man nu kunna sova?

Milan – Catania, 11.04.2010

>Här kommer diverse specialutvalda vyer från weekendresan ned till Milano. Kvaliteten är inte den bästa, men jag hoppas bilderna ger er tillräcklig inspiration för att åka ned på egen hand. Klicka på bilderna för att se dem i fullt format och läs gärna Milanotipsen innan ni bokar er resa.


Stazione Centrale. I all sin prakt. En mäktig byggnad.


Galleria Vittoria Emanuele II.


En annan vacker ståtlig byggnad. Man kan aldrig föreställa sig hur stor den är förrän man står där.


Ingång 7 och 8, två till tre timmar innan avspark.


Uppvärmning.


Närmare än såhär kommer man knappast Crudeli. Bilden är tagen från en tidigare resa.


Cataniafansen någon timme innan matchstart. De blev inte så många fler, men trots det så lät de fruktansvärt.


Curva Sud någon timme innan avspark. Lägg märke till protestaktionen. Banderollerna rullades ut innan match och en kvart in i matchen flockades den delen också. Det var svårt att se vad som stod på banderollerna, men ryktena säger att det handlade om TV-avtalen. Hur vet jag tyvärr inte.


Matchstart.