Hjärta kontra hjärna

>En gång vartannat år brukar jag få för mig att tippa lite. Mest på skoj, det blir sällan summor över femtiolappen. Jag brukar undvika att tippa på Milan eftersom kuponger ifyllda med hjärtat i stort sett innebär pengar kastade i sjön. Idag bröts den regeln och jag konstaterar sorgligt nog att förtroendet är på rekordlåga nivåer:

Hammarby IF – IFK Norrköping, X: 2,40.
Parma – Roma, 2: 1,50.
Villarreal – Barcelona, 2: 1,55.
AC Milan – Fiorentina, X: 2,40.

Bra. Då vet vi. Nu håller vi tummarna på att jag inte får in den och att Alberto Gilardino åker hem till Florens med smuts i ögat.

Stort tack allesammans!

>Tjugofem inlägg under den nya bloggens första månad. Nyfunnen inspiration, glädje och känsla av gemenskap. Tack till Marco Immondo för sina klassinlägg. Tack till alla läsare för att ni läser, stöter och blöter rödsvarta ämnen (utan er: ingenting). Tack till Pommern för den första frågan (vi väntar spänt på fler). Tack till mig själv som gav detta en chans.

Milano Siamo Noi. Hatten av för oss.

En värdig sorti

>Det var länge sedan jag fick gåshud av Milanrelaterade saker. Man har efter alla dessa månader av besvikelser liksom vant sig vid misären. Efter ett segt kvällspass på jobbet och hemfärd i ett iskallt valborgsfirande Umeå fick jag dock upp cirkulationen igen när detta skådats.

”Jag kan inte förneka att vi har en problematisk relation. Vi är olika. Det är ingen nyhet. Kanske är vi inkompatibla. Men det är inte viktigt för mig, det enda som räknas är laget eftersom vi inte får slänga bort allt vi gjort den här säsongen”.

Värdighet är ordet vi söker efter. Det spelar ingen roll vem det är, misskrediterar du någon på osakliga och orättvisa grunder, ja då kommer smällen på käften. Även om du heter Silvio Berlusconi och är mäktigast av alla. Jag har aldrig varit med om liknande. Leonardo är fantastisk och visar det gång på gång med en personlighet av sällan skådat slag.

”Om jag är envis? Om det sades eller inte är oviktigt; jag tror mig vara envis då jag tror på mina saker. Mina principer och mina värderingar tror jag på och det gör jag med passion. Allt är tydligt. Det finns inget att tillägga”.

Skillnaden mellan Leonardo och Carletto – som successivt strippades från allt inflytande innan det slutligen inte fanns något alls kvar – är att den förstnämnde valde att sätta ord på den avsmak vi alla upplever inför den cancersvulst och parasit som står i färd med att rasera AC Milan.

”Min relation till Milan är solid eftersom den är tydlig. Den dagen vi skiljs åt, på den ene eller andres önskemål: noll euro. Man avslutar samarbetet. Samma minut som det avslutas och man skakar hand. Det är oviktigt vem som lämnar eller inte, vem som ville fortsätta eller inte. Allt är tydligt. Om allt varit tydligt sedan början, varför ska jag då oroa mig nu? Jag är inte oroad.”

Gåshud. Hur ska man nu kunna sova?