En värdig sorti

>Det var länge sedan jag fick gåshud av Milanrelaterade saker. Man har efter alla dessa månader av besvikelser liksom vant sig vid misären. Efter ett segt kvällspass på jobbet och hemfärd i ett iskallt valborgsfirande Umeå fick jag dock upp cirkulationen igen när detta skådats.

”Jag kan inte förneka att vi har en problematisk relation. Vi är olika. Det är ingen nyhet. Kanske är vi inkompatibla. Men det är inte viktigt för mig, det enda som räknas är laget eftersom vi inte får slänga bort allt vi gjort den här säsongen”.

Värdighet är ordet vi söker efter. Det spelar ingen roll vem det är, misskrediterar du någon på osakliga och orättvisa grunder, ja då kommer smällen på käften. Även om du heter Silvio Berlusconi och är mäktigast av alla. Jag har aldrig varit med om liknande. Leonardo är fantastisk och visar det gång på gång med en personlighet av sällan skådat slag.

”Om jag är envis? Om det sades eller inte är oviktigt; jag tror mig vara envis då jag tror på mina saker. Mina principer och mina värderingar tror jag på och det gör jag med passion. Allt är tydligt. Det finns inget att tillägga”.

Skillnaden mellan Leonardo och Carletto – som successivt strippades från allt inflytande innan det slutligen inte fanns något alls kvar – är att den förstnämnde valde att sätta ord på den avsmak vi alla upplever inför den cancersvulst och parasit som står i färd med att rasera AC Milan.

”Min relation till Milan är solid eftersom den är tydlig. Den dagen vi skiljs åt, på den ene eller andres önskemål: noll euro. Man avslutar samarbetet. Samma minut som det avslutas och man skakar hand. Det är oviktigt vem som lämnar eller inte, vem som ville fortsätta eller inte. Allt är tydligt. Om allt varit tydligt sedan början, varför ska jag då oroa mig nu? Jag är inte oroad.”

Gåshud. Hur ska man nu kunna sova?

Milan – Catania, 11.04.2010

>Här kommer diverse specialutvalda vyer från weekendresan ned till Milano. Kvaliteten är inte den bästa, men jag hoppas bilderna ger er tillräcklig inspiration för att åka ned på egen hand. Klicka på bilderna för att se dem i fullt format och läs gärna Milanotipsen innan ni bokar er resa.


Stazione Centrale. I all sin prakt. En mäktig byggnad.


Galleria Vittoria Emanuele II.


En annan vacker ståtlig byggnad. Man kan aldrig föreställa sig hur stor den är förrän man står där.


Ingång 7 och 8, två till tre timmar innan avspark.


Uppvärmning.


Närmare än såhär kommer man knappast Crudeli. Bilden är tagen från en tidigare resa.


Cataniafansen någon timme innan matchstart. De blev inte så många fler, men trots det så lät de fruktansvärt.


Curva Sud någon timme innan avspark. Lägg märke till protestaktionen. Banderollerna rullades ut innan match och en kvart in i matchen flockades den delen också. Det var svårt att se vad som stod på banderollerna, men ryktena säger att det handlade om TV-avtalen. Hur vet jag tyvärr inte.


Matchstart.

Ska ni bara sitta där?

>Utrensningen är påbörjad. Men inte i spelartruppen utan bland människorna som på tå trippar runt omkring alla överbetalda klåpare. Det är enklast så. Och billigast, såklart.

Leonardo, tränarnovis som motvilligt men modigt satte sig på tränarbänken och lyckades med en hel del. Igår blev han offentligt förödmjukad av sin arbetsgivare. En ohållbar situation. Han är redo att ta sitt ansvar.

Jean-Pierre Meersseman, huvudansvarig för Milan Lab, lämnar för andra raka våren in sin avskedsansökan efter att ha misslyckats med sitt uppdrag. För ett år sedan tvingades han kvar men lär knappast låta sig styras en gång till. Han är liksom de övriga utpekade redo att ta sitt ansvar.

Daniele Tognaccini, fystränare och utvecklingsansvarig för Milan Lab, har den här säsongen – liksom många andra – misslyckats med att ge spelarna de fysiska förutsättningar som en lång säsong kräver. Fullt logiskt är han beredd att ta sitt ansvar.

Klubbläkaren sedan drygt ett år tillbaka, Massimo Manara, har fått jobba övertid med skadedrabbade spelare till följd av allt från felaktiga diagnoser till ineffektiva behandlingsmetoder. Underlag för en fullständig genomlysning av allt som den verksamheten består av. Ett år mina vänner, sedan får sannolikt även han ta sitt ansvar.

Men vem var det som anställde dessa individer?

Vem var det som plockade bort motsträvige Leonardo från ledningsmötena och nu ett år senare slipper ha honom i hasorna; vare sig i styrelserummet eller på Milanello? Vem var det som likt ogräs för två år sedan lyfte bort Silvano Ramaccioni – en man som gjort hela den långa resan med Milan sedan 91 – då han var för obekväm att handskas med och numera är marginaliserad på ett sätt som får mig att skämmas å klubbens vägnar? Vem var det som kom på den briljanta idén att för miljontals euro instifta den avantgardistiska institutionen Milan Lab som idag är att betrakta som dyrt kvacksalveri? Mina herrar, var fan håller ni hus?

Utanför står bland andra Arrigo Sacchi, Paolo Maldini, Zvone Boban – hjältar som burit fanan i hela världen – och många, många andra med rödsvart kärlek, intelligens, stil och klass. De är inte välkomna. De är inte strömlinjeformade tifosi evoluti – personer som accepterat detta öde utan förbehåll eller några kritiska funderationer.

Mina herrar, vi är inte födda i farstun. Vi har förmågan att ifrågasätta, reflektera och dra slutsatser vi också. Och sanna mina ord, vi vet vilka ni är. Det är bara att kliva fram.

Vi väntar på er.