Dagens ickenyhet

>La Gazzetta dello Sport spekulerar i utseendet på nästkommande säsongs upplaga av Milan utifrån hypotetiska formationer beroende på valutgången utav någon av de tre favorittippade tränarvalen.

Hypotes 1: ”tridente”
Milan (4-3-3): Abbiati; Zambrotta, Nesta, Thiago Silva, Antonini; Flamini, Pirlo, Ambrosini; Pato, Borriello, Ronaldinho.
Tränare: Filippo Galli.

Hypotes 2: ”trequartista”
Milan (4-3-1-2): Abbiati; Zambrotta, Nesta, Thiago Silva, Antonini; Flamini, Pirlo, Ambrosini; Seedorf; Borriello, Pato.
Tränare: Massimiliano Allegri.

Hypotes 3: ”con le ali”
Milan (4-2-3-1): Abbiati; Zambrotta, Nesta, Thiago Silva, Antonini; Flamini, Ambrosini; Pato, Pirlo, Ronaldinho; Huntelaar.
Tränare: Marco Van Basten.

Samma målvakt, backlinje och mittfältsbas. Förändringarna återfinns i den offensiva balansen. Inte ett enda nyförvärv i nästa års uppställning. Tror de på fullt allvar att Van Basten – ett år senare – accepterar jobbet trots att han tackade nej till det just på grund av uteblivet mandat och möjlighet att införskaffa nya spelare? Vad ska man säga?

Gazzettan bekräftar ånyo sin allt tilltagande tendens att leverera intetsägande nyheter.

Jag vill ha 3 minuter av mitt liv tillbaka.

Grundkurs i retorik, 30p

>När Pep Guardiola valde att lyfta av Zlatan för att neutralisera balansen på mittfältet blev svensken märkbart irriterad. Denna gång mötte de Tenerife och han hade på 60 minuter enbart hunnit med en assist till – den av media – utpekade ärkenemesisen, Lionel Messi.

Frågan om hans humör var naturligtvis oundviklig. Pep valde dock att förtydliga:

”Det är helt normalt. Jag var fotbollsspelare själv och reagerade på samma sätt. Han vill spela som alla andra och när tränaren byter ut en är det normalt. Jag vill inte ha några spelare som inte vill spela, om de blir utbytta när de är bra är det mitt problem, inte deras.”

Ett fullständigt briljant svar som visar hur en tränare effektivt ska arbeta för att lätta på det journalistiska oket som tynger spelarnas axlar. Det påminner, nästan helt och hållet, om en kommentar som Leonardo kväkte ur sig för några månader sedan. Jag minns inte i vilket samband och vilken spelare det handlade om, men det var så genialisk att jag baxnade. Har den gode Pep kopierat Leo eller har de haft samma retorikföreläsare? Ja, det är tamigsjutton 10000 kronors-frågan!

Det är även svar som dessa som får mig att inse vilken usel talare och personlighet José Mourinho egentligen är. Intelligenta och ödmjukhet är dygder utan dess like, något som portugisen verkar ha fått helt om bakfoten. Är det ett resultat av att man har blivit utsatt för konsekvent mobbing i skolan, är det portugisens sätt att visa sin sexuella frustration eller vill han klargöra det faktum att han är den största idioten på planeten?

Visst önskar man att man visste?

Hur som helst, homie, vill jag ta tillfället i akt och passa på att rekommendera den där retorikkursen, jag tror på fullt allvar att den skulle gagna dig och spräcka hål i den bubblan du lever i. Faktum är att du har övermän i precis varenda klubb, det är väl dags att du tar och gör någonting åt saken, inte sant?

Q and A – Den flygande holländaren

>”Den flygande holländaren, fruktad målskytt i landslag och hemland. Mindre lyckad i Madrid och Milano. Ofta utskickad på en kant där han inte passat in och där hans kvalitéer inte kunnat användas på bästa sätt. Han har glimtat till under säsongen men mest tillbringat den på bänken – vad ska han göra nästa säsong? Eller snarare vad ska AC Milan göra med honom nästa säsong – be honom att fara och flyga eller ge honom en ärlig chans? Hur stor chans har han mot en målsumpande, men ack så snygg, Borriello?”

Av: Dios, 4/5-2010

Tack för din fråga. Som de flesta kanske snappat upp så är Huntelaar en av mina favoriter, vilket hans huvudsakliga konkurrent till posten som centravanti långt ifrån är. Det är som att jämföra en kristallkrona med en IKEA-lampa om du frågar mig. Risken finns att subjektiviteten därför lyser igenom en aning men det får ni stå ut med.

Vi kan börja med att konstatera ett par saker: Huntelaar är en bättre avslutare än Borriello, en fundamental insikt när man skall bedöma skarprättare i en fotbollsklubb. Den som påstår annat lider sannolikt av nedsatt syn, vanföreställningar och homoerotiska känslor inför Crixus i Spartacus Blood & Sand-kopian. Han är rätt snygg, det ger jag honom.

Men nog tramsat.

Vi kan börja med att se till statistisken den här säsongen. Borriello snittar ett mål var 145:e minut (14 mål på 27 matcher; 2030 minuter) medan Huntelaar snittar ett mål var 147:e minut (7 mål på 24 matcher; 1029 minuter). I stort sett samma utdelning med en handfull skillnader.

Borriello har fått chansen kontinuerligt vilket är fundamentalt för en anfallare som tenderar att missa rätt många lägen. I en reell konkurrenssituation hade Marco möjligtvis pressats hårdare att behålla sin plats genom att överfokusera på målgörandet istället för det andra han mycket generöst erbjuder laget. Huntelaar å sin sida har fått hälften så mycket speltid till sitt förfogande och ringa förtroende i nyckelskeenden.

Sedan ska vi också komma ihåg att Borriello, till skillnad från Huntelaar, endast fått spela center; en position han är van vid och som i regel i ett 4-3-3-system innebär fler målchanser och större möjlighet att vara pigg och fräsch i avslutningsläget jämfört med en ytterforward. I min bok är detta något som holländaren får alldeles för lite cred för. Man berömmer gärna andra spelare som ödmjukt gör vad nöden kräver. Så inte riktigt i Huntelaars fall.

Att vågskålen tippar över till Napoletanarens favör bottnar i faktumet att mittfältet inte erbjuder det offensiva understöd som laget är i behov av vilket gör Borriellos egenskaper – bollmottagandet, närkampsspelet och det uppoffrande hårda arbetet – mer eller mindre oumbärliga. Ett underbetyg åt Milans slagkraft (och ett kvitto på det prekära spelarmaterialets skick som fullt logiskt påverkar anfallsspelet negativt) vilket Leonardo tidigt insåg och därför utgick ifrån när han i vintras äntligen hittade rätt i laguppställningen.

Borriello är för mig inte en tillräckligt bra avslutare för att starta vecka ut och vecka in i AC Milan. I dagsläget däremot är han ett måste om vi vill idka ett någorlunda effektivt men ändå haltande anfallsspel. Hade vi haft ett bättre spelarmaterial att tillgå skulle han säkerligen kunnat göra nytta som rivjärn på kanten: en roll han spelat väldigt väl under tidigare sejourer. Idag är han dock alldeles för divig för att acceptera någonting annat än en förstafiol. Tragiskt nog.

Huntelaar lider enligt mig framförallt av lagets ringa förmåga att erbjuda honom rätt förutsättningar att blomma ut till den bomber di classe som han utan tvivel har potential att bli. Hade vi haft ett starkare och mer dynamiskt mittfält med förmågan att bjuda på fler instick, inspel och inlägg så skulle en avslutare av rang trivas som fisken i vattnet.

Och med tanke på att jag förväntar mig i princip ingenting i sommar vad gäller offensiva mittfältare känns det som att han gör bäst i att flytta vidare till Tyskland, England eller Spanien. För sitt eget bästa alltså.