Q and A – Finanser och transfermedel

>”Har ni någon uppfattning om exakt hur illa det är ställt med Milans ekonomi? Är vi helt beroende av Berlusconis eventuella (men ej troliga) investeringar eller finns det något rassel i botten av vår kassakista redo att användas till annat än skulder och alltför höga gubblöner?”

Av: Pommern, 27/4-2010.

Tack för din fråga. Egentligen har du besvarat din frågeställning alldeles själv men jag tänker ge dig mina synpunkter på problematiken och förutsättningarna så som jag ser dem.

Under året 2008 gick Milan – utan CL-spel – back 66.8M euro och slutsummeringen för 2009 blir -9.8M euro. En förbättring förvisso men vem som helst som klarat av plutteflickationstabellen inser att detta är en ohållbar tendens. Vi snackar trots allt om en toppklubb som trots ett mycket starkt varumärke inte lyckas generera tillräckligt med pengar för att på egen hand hålla sig flytande.

Orsakerna? Jag menar att det primärt handlar om avsaknad av en egen toppmodern arena (och dess medföljande möjligheter till ökade intäkter) samt oförmågan att hålla nere lönekostnaderna.

Våra underpresterande spelare tilldelas långt över marknadsmässiga löner vilket i kombination med hög ålder gör dem till rena förlustaffärer såväl sportsligt som ekonomiskt. De kommer till Milan, gör sin grej i nåt år och solar sedan av tiden på Milanellos terasser eller i strålkastarljuset från sin bänkposition. En rik klubb med en entusiastisk ägare klarar av att bära upp detta ok i några år. När ägaren sedermera tröttnar och lämnar klubben åt sitt öde är dock den långsamma och plågsamma döden oundviklig.

Detta är en spiral som klubben inte kommer ur innan dess att majoriteten av alla blodsugares kontrakt löper ut. Några får sina sista lönebesked redan till sommaren men de flesta har money for nothing att se fram emot ända till 2011 eller 2012.

Men sen då? Vad gör vi när truppen kommer att behöva 10-15 nya ansikten på en gång? Lösningen på det hela är såklart att nu – och varje sommar, tre somrar framöver – investera stora portioner (20-25M euro) i yngre eller medelålders spelare med lägre löner, längre livslängd samt större prestationsförmåga. Med pengar som inte finns, tyvärr.

Galliani går febrilt igenom sin Excel-kalkyl över utlånade, delägda och kvarglömda spelare i andra klubbar. Allt för att skrapa ihop någon miljon här, någon miljon där och i slutändan ha en summa pengar som ändå inte räcker till mer än ytterligare en resultatlös Sydamerikaresa för Ariedo Braidas räkning (hans resor till Argentina och Brasilien är för evigt höljda i dunkel).

Tyvärr saknas det önskvärda kapitalet för att inleda en vandring mot en bättre sportslig såväl som ekonomisk framtid då Silvio Berlusconi inte är intresserad av att spendera. Möjligtvis lyckas man skrapa ihop en liten pott men vad spelar det för roll när ankomsterna är i klass med Grimi, Cardacio, Adiyiah och dylikt?

Det räcker att gå tillbaka till de senaste säsongernas sommarkampanjer (och pinsamheterna i förhandlingarna med Porto och Sevilla färskt i minnet) för att inse att juni, juli och augusti tillbringas bäst på stranden snarare än framför datorn i hopp om att se officiella pressmeddelanden angående klasspelares hyllade ankomster till klubben vi älskar.

My name is Luca.

>”I really hope Lazio will play a great game against Inter. Against the Nerazzurri they will need to give their best and I genuinely hope they will be willing to do so. […] But knowing that they are from the other ‘side’, I am not too confident.”

Citat: Luca Toni, 27/4-2010.

Francesco Totti, och nu Luca Toni. Många hästar på vift när Romaspelare ställer upp för en intervju. Luca Toni räddade dock lite av sitt anseende. Tack och lov för att du inte är ”alltför säker” på hjälp från Lazio, annars hade jag ju personligen åkt ned och örfilat lite vett i dig.

Bella ciao på via Filippo Turati

>

Står Livornospelarna Dario Knežević (född år 1982 och har haft en kort misslyckad sejour i Juventus) och Alessandro Bernardini (född år 1987) på Gallianis och Braidas önskelista? Det skulle man kunna tro efter morgonens utspel av Livornos president Aldo Spinelli. Livorno har tio poäng upp till Bologna på säker mark och är alltså redan klara för Serie B. Herr Spinelli – som så klart kommer göra allt för att tjäna en så stor hacka pengar på sina spelare som möjligt – går naturligtvis ut offentligt och meddelar att han redan har bokat ett möte med Ariedo Braida.

Hur bra duon är kan jag tyvärr inte svara på. Däremot kräver det ingen idiot för att inse att AC Milan inte tänker slänga iväg stora pengar för att ro hem superstjärnor som tar laget till världstoppen igen. För även om det i första hand är reserver vi talar om, så säger känslan att spelarna knappast duger för att platsa på Milans bänk när det – möjligtvis – vankas Champions Leaguematcher nästa säsong.