Mama mia..

Det är en vinst. Det är 3p. Det är allt som räknas.

Pato behöver få fler matcher på sig innan jag sågar honom helt. Men fuck me vad dålig han är. Ni Patofiler som tror att han ska vara Milans frälsare kommer bli ytterst besvikna. Jag tvivlar starkt på att han någonsin kommer återkomma till den form han en gång hade.

El Shaarawy räddar Milan och Allegris arsle igen, vilken kille. Han har vuxit mkt denna säsong och i mina ögon. Med tanke på hur loj och ointresserad som han såg ut förut så är skillnaden ännu större.

Ana behebak kameljävel <3

Som jag sa, allt som räknades idag var vinst. Vi fick den. Nu jävlar..

Ps. Ambrosini är skyldig El Shaarawy en betald semester då han inför säsongen slog vad med den unge anfallaren att om han gör sju mål innan december så bjuckar Ambro på semestern. Tror dock han har råd med det 😉

Yo!

”Hej Bullen!

Jag är en kille på 15 jordsnurr som..”

Fuck that.

Jag har fått äran att börja skriva på denna eminenta blogg och tycker att det ska bli jävligt roligt.

Vem är jag då?

En simpel kille från Sthlms södra förorter som sedan barnsben haft en brinnande passion (vissa kallar det besatthet, det går att diskuteras) för den vackraste av alla fotbollsklubbar nämligen: Associazione Calcio Milan a.k.a. A.C. Milan.

Jag kommer ihåg när jag som liten tillsammans med alla grabbar brukade lira boll på gatan utanför höghusen från morgon till kväll iklädda våra finaste tröjor. Vi snackar matchtröjor från klubbar som Sampdoria, Napoli och Lazio till gamla klassiska klubbar som Empoli och Piacenza. Själv reppade man stolt den rödsvartrandiga tröjan med en 3:a på ryggen som farsan köpt under en av somrarna som alltid spenderades hos släkten utomlands.

Varje helg samlades vi hemma hos någon av grabbarna och kollade på Uno Kryss Due. Veckans höjdpunkt! Ni äldre läsare förstår. Serie A var den vackra och graciösa motpolen till den gråa, tråkiga och långbollssparkande fotboll som kablades ut i Tipsextra och senare Tipslördag. Serie A och Milan regerade!

Jag är en sådan som skriver från hjärtat och det kommer märkas i inläggen. Ett inlägg himmel, det följande helvete men oavsett hur mycket man spottar, svär och klankar ner på laget när det går dåligt sitter man lik förbannat där nästa match. Kärleken till klubben är ibland oförståelig och gränsar allt som oftast till galenskap med masochistiska inslag. Inte alla som förstår sånt. Knappt så man själv gör det ibland.

Hoppas ni fortsätter följa landets bästa Milanblogg och blir nöjda med mina bidrag.

Nuf said, må bäst!

Forza Milan per sempre!

//Paolo Costa