Om att föredra husmanskost

Den femte november 2001 är ett historiskt datum för alla Milansupportrar. Efter en resultatmässigt inte helt underkänd säsongsinledning fick den dåvarande ledningen en mycket intressant boll på uppstuds.

Fatih Terim, kraftigt ifrågasatt av senatorslägret som fått sina fiskar rejält varma efter år av misslyckanden i komfortens tecken, hade fyra månader in på sin sejour i rödsvart fört klubben till en femteplats med femton inspelade poäng, fem bakom den sensationella serieledaren Chievo.

Det ansågs inte tillräckligt… Sade man. Men vi vet alla vad det egentligen handlade om. Man såg någonting bättre, mer ”da Milan” i horisonten. Carlo Ancelottis tid som Juventustränare – efter mer än 70 ligapoäng i snitt under sina två ligasäsonger (där huvudstadslagen kristligt delade på två scudetti efter massiva investeringar) – hade nämligen nått vägs ände, vilket såväl ”il Cavaliere” som ”Kojak” hade stenkoll på långt innan det blev klart.

Kort därefter presenterades han som Milans nya tränare.

Resten är historia.

Nästan sexton år senare går historien igen: någonting som Fassone och Mirabelli försöker skriva tillsammans med Montella vid rodret. Jag tror inte att det är rätt väg att gå. För att ta steg i rätt riktning krävs kompetens och erfarenhet. Montella har varken eller. Ancelotti har båda. Gör matten.

Jag skulle kunna sitta här och låta min vaniljyogurtmüsli bli geggig i allsköns högtravande försök att på ett diplomatiskt sätt förklara varför skiftet måste till. Det vore enbart till gagn för de som inte förstår bättre. Ursäkta min dryghet men… Om ni föredrar en novis före en expert, då får det stå för er. Geggig müsli är nämligen ungefär lika ovärdigt som att se Ricky Alvarez sänka Milan.

Det som talar emot skiftet är att man redan har en muntlig överenskommelse med tupén i London som vandrar på en slak lina, alternativt om Carletto tvekar över en återkomst till det förlovade landet eller ser andra uppdrag i horisonten.

En uppvärmd soppa – ”la Minestra riscaldata” – har nämligen en tendens att inte övertyga kulinariskt som när den tillagades från scratch. Tur då att Carletto är mer av husmanskost än gourmetkrubb.

Vad kommer Fassone att göra? Även tystnaden talar sitt tydliga språk. Se nu till att hålla näbben. Och gör det rätta.

Forza Milan!

5 reaktioner till “Om att föredra husmanskost”

  1. Både Conte och Ancelotti känns nästan ovärdigt för dagens Milan. Det är nästan så man lite halvt hoppas på motgång i de kommande matcherna bara för att Montella ska få sparken nu när Carletto är tillgänglig. Jag tror verkligen han är intresserad av en återkomst. Bättre fit finns knappast. Även ifall jag själv verkligen inte har glömt bort hans krassliga resultat i slutet av hans förra sejour i Milan. Att han och Pirlo försvann är något jag aldrig ifrågasatt. De förtjänade att dumpas.

    Är det bara jag som blir lite smått irriterad över hur hårt vi matchar laget i EL? Ser hela gruppspelet som plojmatcher där vi verkligen borde prioritera bänkspelare, junisar och ev. startspelare som ej är i matchform. Det finns liksom inte på kartan att vi inte tar oss vidare från den gruppen, oavsett vilka som spelar.

  2. Jag minns flera som kritiserade livet ur Ancelotti hans sista år i klubben, inklusive skribenten här om jag inte minns fel.

    OBS! Jag säger INTE att jag vill inte ha Ancelotti, jag säger bara glöm inte hur det lät innan:
    – vi vann få titlar med honom
    – vi presterade inte mot mindre lag
    – han har svårt att integrera yngre spelare och envisas med dem äldre.

    Stay real.

    1. +1 på den.

      Lägg där till att Ancelotti fått sparken från samtliga klubbar han representerat sedan 2009. Säger inte att han inte är en bättre tränare än Montella, tror dock ”tupen” är ett bättre val för vår framtida resa.

Kommentera