Pato: ”Milan, jag är på väg tillbaka”

För ett tag slutar han att tala och isolerar sig själv istället i sina tankar. Följer gör siffror som klirrar inuti huvudet som kristallglas:
– Alltså, jag har stått över nio matcher och har gjort sex mål på de åtta matcher jag spelat – reflekterar han med hög röst -. Med det snittet, om jag hade spelat alla matcher, hade jag legat på tolv gjorda mål. Mer än Ibra…

Han ler men skrattar inte, vilket är en helt annan sak. Dessa siffror är den julklapp som Alexandre Pato lagt under granen. Hans trygghet. Ett sätt att minnas – och framförallt påminna sig själv – om att han är på väg tillbaka och varken kan eller bör ifrågasättas. Det är även ett sätt att fördriva en giftig dos av otur och basunera ut till alla att hans fysik är intakt. Alexandre är 21 år och i det här läget är han i behov av att dela ut och motta bekräftelser.

NY TRÄNINGSMETOD
De brasilianska semesterveckorna som ägnats åt träning två gånger om dagen ihop med en fysioterapeut från Milan är beviset på att någonting gått fel. Två skadeuppehåll till följd av muskelskador har tvingat honom att missa nio ligamatcher, tre matcher i Champions League och en i landslaget. Ett tungt straff. Irrationella och mystiska muskler, som tvingade Galliani att skicka honom till North Carolina och professor Garret, den omtalade ortopeden med specialistkompetens kring senor och muskler. På basis av undersökningsresultatet har man upprättat ett specifikt rehabiliteringsprogram som även skall fungera i preventivt syfte för att förbättra hans biomekanik och förebygga framtida skador. Med andra ord så kommer Alexandre hädanefter att träna annorlunda.

Pato, med vilket humör avslutar du året?
– Jag är mycket lugn och glad eftersom jag nu äntligen återupptagit löpträningen. Jag är på väg tillbaka.

Humöret är på topp. Betyder det att dina upprepade skadebekymmer inte oroar dig?
– Jag ser ingen anledning till att göra något drama av det hela. Jag tror att de har att göra med min fysiska tillväxt de senaste åren. Jag har lagt på mig kilon och centimeter men de räcker inte: i Italien är fotbollen stenhård, det är fundamentalt att vara robust.

2010 arkiveras därmed utan några särskilda bekymmer…
– Jag kan inte vänta på det nya året men det som precis gått är inte helt att kasta i sopkorgen: jag har stiftat bekantskap med Allegri som är en stor tränare, jag har gjort många mål och har varit ordinarie i landslaget. Nu vill jag bara börja om på noll utan skador och spela säsongens andra halva utan några fler uppehåll. Jag vill ha ett 2011 med många mål för att hjälpa Milan att vinna.

I Dubai kommer du att finna en ny lagkamrat i anfallet. Hur ser du på Cassanos ankomst?
– Han är en extraordinär spelare som kommer att ge oss stor hjälp i vår strävan att vinna. Tillsammans med oss kommer han att roa sig och göra bra ifrån sig. Jag är glad över hans ankomst, det är som att ha en till brasilianare i laget.

Cassanos ankomst kan innebära att Ronaldinho lämnar klubben
– Frågar du mig så verkar han lugn och dessutom har jag aldrig sett honom beklaga sig. Jag vill att han stannar och jag tror att han vill stanna. Det enda vi kan göra är att respektera tränarens beslut.

Du berättade att Allegri är en av de få ljuspunkterna under ditt 2010
– Hela gruppen lyssnar på honom, han kommer att göra många bra saker för Milan. Laget är vackert att se i aktion, kompakt och aggressivt och det är hans förtjänst. Han är en mycket intelligent person, fotbollsmässigt men även i relationerna med de personer han jobbar med.

I januari tvingas Allegri hantera dig, Robinho, Ronaldinho, Ibra och Cassano: vad händer om du hamnar på bänken?
– Jag är betald för att göra mitt jobb, tränaren är den som bestämmer vilka som kliver in på planen. Min målsättning är att spela och i mitt huvud finns alltid viljan att göra mål: jag har fortfarande chansen i skytteligatabellen. Jag gillar även att göra assist, som är värda lika mycket som ett mål. Jag är besviken över att inte kunnat spela alla dessa matcher men jag är glad eftersom Milan ligger etta i tabellen även tack vare mina mål.

Ändå finns det personer som vidhåller dig som ett icke-infriat löfte
– Jag vann VM för klubblag som 17-åring och ett år senare var jag ordinarie i Milan: jag har ingenting att bevisa för någon utan har bara en plikt: att fortsätta att göra mitt jobb.

Ur den synvinkeln är Ibrahimovic ett föredöme
– Han är en klasspelare, en som jobbar stenhårt för laget. Men han är inte vår absoluta ledare, hos oss är vi alla ledare på sitt sätt.

Vet du att du tippas vara den som tar Robinhos plats?
– Jag vet bara att hans form inte överraskar mig, han kommer att fortsätta göra bra ifrån sig. Däremot är jag ledsen för Inzaghi, det är hemskt att inte ens se honom träna.

Attraherar ordet scudetto dig på något sätt eller föredrar du Champions League?
– Om det attraherar mig! Jag kom till Milan för att vinna och vi kommer att vara redo på samtliga fronter utan rädsla för någon. Av jultomten önskar jag mig hälsan, ligatiteln och Champions League.

Kan du tänka dig att se Leonardo på Interbänken?
– De beslut som folk fattar måste respekteras.

Har du hört av Berlusconi under den senaste tiden?
– Nej, men jag hade velat ringa honom för att ge honom mitt stöd i en svår period rent politiskt.

* * *

Källa: La Gazzetta dello Sport, 23/12 2010.

14 reaktioner till “Pato: ”Milan, jag är på väg tillbaka””

  1. ” Jag gillar även att göra assist, som är värda lika mycket som ett mål.”

    Har han ens gjort någon assist sen han kom till Milan alls?

  2. Kanske något missriktat skott som blivit perfekt på någons läpp. Någon gång.

    Som min kollega sa igår: ”var snäll Micke, det är julvecka”.

    1. Förlåt, men jag var tvungen att avlägga ett stort leende där Mix. 😀 ”var snäll Micke, det är julvecka”.

      Det är väl bara på julafton man ska vara snäll? Resten av året kan man spy galla bäst fan man vill!

      Jag tycker synd om Pato… han säger en sak och visar en annan på planen. Han borde utföra vad han pratar om.

  3. Pato: ”Milan, jag är på väg tillbaka”

    För denna gång ja, om jag inte missminner mig så togs det fram ett speciellt träningsprogram för Pato för 1-2 skador sen också. Pga hans problem med musklerna i låren. Den hjälpte ju faktiskt och gjorde under för honom. Han har hållit sig skadefr.. vaa? Nej jusste ja, eller inte.

    Börjar tröttna på ankungens skadebenägenhet. Upp till bevis nu, han kommer inte gå till historien som en stor spelare om han håller denna takt.

    I övrigt vill jag passa på att önska God Jul, Buon Natale och Kala Christouyenna (slängde in det på grekiska/cypriotiska, cypriot som man är och allt 😉 till herrarna Mix, Immondo, Tempesta Perfetta samt alla bloggläsare!

    Må gott 🙂

  4. Och enligt Sky Sport 24 så har man kommit överrens med Kevin Constant från Chievo. Vad tycker ni om honom?

    Med tanke på att Cassano inte får lira CL så lär man registrera Constant?

    Källa: Milannews samt Sky Sport 24.

  5. O andra sidan kan jag tycka att en ikke fotbolls-förpestad muskel expert från USA smäller högre än ngn klåpare från milanlab! så jag hoppas detta kan funka för pato!

    jag sitter mest och undrar varför man inte skickar alla milans skadade spelare till USA för upprustning… det är där alla riktiga proffs inom idrottskador finns… och Nesta borde vara ngt har som referenspunkt på lyckad comeback! visserligen helt olika skador..men wtf!

  6. Håller med Micke, det är alldeles för mycket snack på Pato. Jag gillar egentligen inte alls delar av vad jag läser.
    Saker som att han inte har något att bevisa pga en meningslös ”vm-titel” och att vara ordinarie i ett då väldigt anfallslamt Milan.

    Någon som har botemedlet mot denna hybrissjuka? Allegri?

    Nej tack, dags att låta talangen tala istället för munnen.

  7. En spelare som Pato är en av anledningarna till varför man älskar denna klubb.
    En ung spelare som utverkats i ren Milan anda.
    Förstår inte hur man kan kritisera honom. Det är med en helt frisk Pato vi kan vinna CL i framtiden. Med Zlatan kommer vi aldrig va i närheten.

    1. Jetmir: Att uppfora sig som en mastare nar man i verkligheten varvar ok insatser med rent ut sagt urusla…? 😉

      Mindre snack – mer verkstad fran Pato, tack.

      Potential har han, det kan INGEN forneka, men han maste tydligen anstranga sig bra mycket mer for att fa fram mer.

      Skadefri vore en bra ”Ruta 1″…. 😉

  8. Äh, jag säger som jag sade den dag han gjorde sin debut mot Napoli; jag älskar Pato! Jag är, precis som vem som helst, medveten om att han är skadebenägen, lat, divig (på plan) och allting som är värt att inte uppmärksamma positivt. Men icke desto mindre, Pato är 21 år och i mina ögon älskvärd som få. Han kommer bli briljant.

  9. Jag älskar också Pato, och hoppas att han kommer bli den spelare vi alltid trott och hoppats att han ska bli.
    Självklart kan vi inte blunda för de dåliga insatserna han stått för i år, spelmässigt dvs, samtidigt kan vi inte blunda för faktumet att han snittar ett mål var 89e minut(i ligan), ett facit man blir mörkrädd av. 38 mål på en säsong skulle det ge om han skulle hålla sig skadefri och hålla samma takt ett facit inte en jävel kan klaga på trots brister i spelet.

    Visst är det önsketänkande från min sida men det är få om än någon anfallare i Serie A som håller ett sådant snitt.
    Vi gnäller aldrig på Pippo trots att allt han kan är att göra mål och är tämligen usel i spelet. Har vi högre förväntningar på Pato eller vill vi att han ska vara/bli något han inte är.

    Jag har alltid sett honom som en målskytt som då och då kan bjuda på något extra. Mer än så är det inte. Gör han mål i samma takt som den här säsongen ser jag ingen anledning alls till att sälja honom, dock förstår jag frustrationen hos folk när pojkspolingen missar flera tiometerspassningar under en match.

  10. Förstår inte varför folk ska bli frustrerade över det.
    Han är en målskytt och vår absolut största stjärna. Hans uppgift är inte att få in alla 10 meters passningar. Hans uppgift är att göra mål. O det gör han.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.