En kärleksförklaring det nya året till ära

Mitt konto för allt lidande börjar bli fullt – för fullt för en spelare som Alessandro Nesta. I egenskap av försvarare föll Laziosonen ut perfekt som en barndomsidol för mig. Nu har en tid gått sedan hans storhetstid och Milans försvar har gått samma väg.

En nyformning har tagit vid i Allegris regi. Vi ser goda intentioner ständigt. Där ser vi bland annat Thiago Silva i hög person. Ståtlig och elegant som sin kollega under fornstora dagar. Man kan verkligen säga att han vuxit in i rollen som nyckeln i lagets mittlås och övertagit rollen som den mest lysande.

Det är tamejfan otroligt att beskåda en försvarsspelare som Thiago Silva i dagens Milan. En kaskad av allt glatt inom mig utbryter när han opererar från sin mittbackspost. En kirurgisk och elegant tackling signerad nummer 33 sitter bra mycket finare än en klick löjrom på bordsassietten bredvid den enorma skaldjurstallriken som står på nyårsmenyn. Folk som står utanför facket av alla fotbollsnördar är inte ens medvetna om att ett alternativ existerar.

Framtiden ser alltid ljus ut för Milan i försvarssynpunkt när Silva simmar in i mina tankar. Jag har haft äran att se honom spela vid två tillfällen iklädd den vackraste tröjan, och vid bägge dessa tillfällen blev mitt sinne överväldigat. Hans bortplockning och överlägsenhet mot Gilardino sitter ännu fastklistrad på näthinnan likt en drog på Adrian Mutu.

Inte bara för att hans blick för spelet är en fröjd att betrakta – liksom Nestas. Hans spel med fötterna och brytpassningar är otroliga för att komma från en mittback. Han överträffar mittfältsstjärnorna nästan alltför ofta. Fysiken och snabbheten finns likaså i det breda och välpolerade registret. Lägg därtill huvudspelet som gör honom mer komplett än vad kombinationen lättfil och fruktmüsli utgör. Och bara det är en bedrift i sig.

För att väva in något negativt med spelaren finns alltid ett ständigt snack om karaktär och vinnarskalle. Två synnerligen livsviktiga egenskaper i ett framgångsrikt lagbygge. Tur för Silva är att Milans trupp redan sitter på såväl ledartyper som starka personligheter. Zlatan Ibrahimovic är ett exempel på det sistnämnda och blir det fel så blir det verkligen fel. När inte saker stämmer drar han hela laget med sig; se på Barcelona under fjolåret. Vi får vara glada så länge Ibrahimovic är glad. För när svensken ler står klockorna stilla. Har jag hört. Hur som haver får ni höra det igen: det finns två sidor om varje mynt.

Skadeaspekten går det alltid att spekulera i. Antingen är spelaren – som i Patos fall – extremt talangfull redan vid en ring ålder och behöver således inte träna lika hårt som övriga lagkompisar. Att på lunchrasten springa om bänkkamraten Tjockis-Mario, 14 jordsnurr, på en grusplan är inget svårt. Skillnad blir det när exempelvis Maicon ska besegras i en löpduell. Snabbheten är inga problem, det är baksidan som inte fått den grundträning som en explosiv spelare som Pato behövt. När intensiteten – och framförallt – löpstegen blir längre brister det. Hans talang har burit honom dit han är. Inte hans träningsmängd. Tunna och explosiva spelare går hand i hand med bristningar och dålig grundträning. It’s a shame.

I Thiagos fall kan det delvis handla om detsamma. Vidare är vi alla olika byggda vilket medför en varierande skaderisk från spelare till spelare. Otur kan likaledes nätt skjutas in i sammanhanget. Det vi med säkerhet vet är att Silva är för mycket skadad än vad som är acceptabelt. Mer vill jag egentligen inte spekulera i skadespektaklet.

***

För egen del tackar jag för mig för i år. Vi ses därmed 2011.

Gott Nytt År och God Fortsättning för den delen!

10 reaktioner till “En kärleksförklaring det nya året till ära”

  1. Bra skrivet Tempesta. Är oerhört skönt att både Pato och Silva är tillbaka. Framförallt den sistnämnde.

  2. Håller med davidagren i: Bra skrivet och att det skall bli skönt att få tillbaka Silva och Pato – bägge skadefria. Ser fram emot att se Pato tysta alla tvivlare (Mix?) till våren…

    1. Jag tackar å det ödmjukaste, med ett glatt leende dessutom. Fortsätt läsa och kommentera så fortsätter vi att skriva. Vi är ingenting utan er läsare!

      Alla tillfrisknande spelare är välkomna tillbaka IMO. Silva känns dock mer välkommen än Pato kan jag tycka. Alternativen är för tillfället fler framåt än bakåt och Pato har verkligen inte visat att han tillför mer på planen än övriga anfallare i dagens trupp. Han blir desto mindre behövd när vi alla går Crazy Cassanata under 2011.

      Återigen, alla strykningar från sjuklistan är bra. Dels för konkurrensen, men även för alternativen och bredden. Vi försöker undvika ordet spets i samma mening som brasseanfallaren med nummer sju på ryggen. Det känns inte rätt på något kryptiskt sätt. Hmm?

  3. Tvivlare? Jag utgår ifrån fakta: han spelar som hundbajs. Mål gör han, absolut och det har ingen betvivlat. Vill du/ni hävda att han ”tystar” mig genom att göra mål och fortsätta spela som hundbajs så tycker jag att ni förtjänar honom. I ett lag som Milan krävs det en viss anständighet i spelet med lagkamraterna…

    Tack för ordet och godnatt.

          1. Visst är det, Smithy är fantastisk. Finns ett gött klipp till där han ska ta emot ett pris, men rådissar lite löst folk. 🙂 Det är nästan bättre. 🙂

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.