Kalla mig galen men…

Sorgebeskedet angående Pippo Inzaghis knäskada är ett hårt slag mot oss Milanisti.

Förhoppningsvis kan han komma tillbaka och göra åtminstone ytterligare en säsong, måhända kanske inte inte i Milantröjan (vilket är en diskussion per se som vi inte går in på just nu) men i alla fall på så sätt att han kan få avsluta karriären som han vill.

Ti voglio bene Pippo, krya på dig!

* * *

Skadan föranleder dock smärta inte bara för hjärtat och själen. Det blir nu även knivigare för Allegri att fixa och dona med anfallet för att bibehålla balansen mellan det fantasifulla och konkreta.

En rollspelare av rang har försvunnit vilket skapar följdproblematik inte minst för Ibrahimovic, den spelare som utöver Pippo är den enda som i dagsläget kan spela längst fram, någonting som han tydligt deklarerat att han gärna slipper. Och som vi vet är Zlatans ord väldigt ofta synonymt med lag.

I det här fallet kan jag bara instämma.

Med andra ord: en anfallare måste in redan under januari månad, vilket är sex liga- och två Champions Leaguematcher bort.

* * *

Med mängder av kreativa spelare såsom Ronaldinho, Pato, Robinho och Ibrahimovic saknas det en spelare som primärt kan avsluta manövrarna med både styrka och finess.

En spelare som Huntelaar hade tragiskt nog kunnat göra underverk idag men spilld mjölk skall inte innebära några spillda tårar, det tjänar ingenting till.

Låt oss istället titta på premisserna.

Det som efterlyses är alltså en anfallare med näsa för mål, gärna relativt ung men ändå beprövad i den italienska ligan och som bonus gärna med koppling till klubben sedan tidigare.

Milankopplingen är självklart en optional: de som följt bloggen sedan tidigare känner säkerligen till min svaghet för spelare med bakgrund i klubbens juniorverksamhet, den förnekar jag inte. Naturligtvis skall endast det bästa vara bra nog för oss, absolut.

Men är det bästa en klasspelare som inte accepterar bänken eller en ödmjuk spelare som kan axla manteln som pålitlig vikarie och tyngre alternativ när det vackra blir för vackert för att vara konkret?

Mitt val är både ekonomiskt och realistiskt. Faktum är att det är självklart, åtminstone nu när Alberto Paloschi – den mest givna kandidaten – fortsatt är skadedrabbad där borta i Parma.

Jag talar om en kille som aldrig dolt sina känslor för klubben och som på senare tid visat sig vara en långt mycket skickligare spelare än man hade kunnat förutspå.

* * *

Alessandro Matri, från Sant’ Angelo Logidiano strax utanför Milano, tog 1996 som 12-åring sina första löpmeter på den rödsvarta ungdomsakademin där han skolades som anfallare.

De fotbollsmässiga uppväxtåren gick som en dans och tiden i Primaveralaget lovade gott inför den seniorfotboll som komma skulle.

Så pass lovande att han fick göra sin debut i Serie A redan 2003 i en betydelselös match mot Piacenza då Milan – som hade både den klassiska CL-finalen mot Juventus på Old Trafford och den italienska cupfinalen mot Roma på gång – passade på att lufta massor av ungdomar.

Med blodad tand skickades Alessandro sedan ut för att fare la gavetta – en resa runt om i landet i jakten på vad man diffust kallar för rutin och kött på benen. Två sådana år gjordes i Serie C för Prato (5 mål på 32 matcher) och Lummezzane (13 mål på 32 matcher) innan han tredje året på sin turné hamnade i Serie B och Rimini (4 mål på 28 matcher).

Cagliari, som ständigt har tentaklerna ute efter lovande unga spelare, valde att lägga ett bud och köpte loss hälften av anfallaren inför säsongen 2007/08.

På Sardinien spenderade han dock sin riktiga debutsäsong i Serie A (där han producerade 6 mål och 2 assist på 24 matcher, ett mål i snitt var 329:e minut) som inhoppare bakom den då glödhete Robert Acquafresca som drog ner hyllningskör efter hyllningskör under två år på Sant’ Elia.

Klubben – med tränaren Ballardini som främste förespråkare – blev dock imponerade av vad Matri åstadkommit och valde att köpa loss de fullständiga rättigheterna för drygt tre miljoner euro.

Tyvärr för Matri fortsatte även säsongen därefter 2008/09 ånyo i rollen som avbytare med ett nästintill identiskt målfacit (6 mål och 3 assist på 31 matcher, ett mål i snitt var 213:e minut).

Säsongen därefter inträffade dock två viktiga saker: den etablerade måltjuven Acquafresca såldes till storsatsande Genoa vilket gjorde att Matri fick chansen som lagets prima punta av en ung och intressant  livornesisk tränare från de lägre serierna.

Vem han är vet ni nog…

Efter en trevande start 2009/10 utkristalliserade sig Matri – med sin uppoffrande spelstil kryddad med styrka, snabbhet, speluppfattning och känsla för mål – till en nyckelspelare för, just det, Massimiliano Allegri.

Mål i sju raka matcher (vilket är ett tangerat klubbrekord med legenden Gigi Riva), varav många mot le squadre big, följdes upp av en strålande säsong som landade på 13 mål och 7 assist (mål i snitt var 203:e minut).

Under den pågående säsongen har den långhårige anfallaren fortsatt i samma stil under Bisolis ledning: 5 mål på 11 matcher med ett mål i snitt var 168:e minut, vilket fortsatt understryker faktumet att Alessandro Matri är en etablerad bomber i den italienska ligan.

* * *

I somras blev Alessandro Matri intervjuad av Gazzettan i en klassisk nätsänd videochat. Det som slog mig var enkelheten och eftertänksamheten hos den otroligt ödmjuke unge mannen som gång efter annan hade svårt att dölja sina sympatier för Milan.

För mig är det fullständigt solklart: hans dröm är att komma hem till platsen där allting började.

Inte som Messias eller klasspelare i nivå med de allra största utan snarare som en Antonini eller en Abate: som en grabb med Milan i hjärtat och som lärt sig att all framgång kommer som en konsekvens av hårt och uppoffrande arbete.

En spelare som Allegri känner till och säkerligen vill ha i truppen.

Rekryteringen av Inzaghis ersättare skall inte baseras på att hitta en karbonkopia av Pippo: det finns nämligen ingen som Pippo. Däremot skall vi se till behovet i anfallet och där är bristen på en renodlad spets talande.

Avsaknaden av en tekniskt mer kapabel, vassare, kvickare och mindre egocentrisk Marco Borriello om ni så vill.

Matri är därför den perfekte ersättaren till Pippo Inzaghi och förhoppningsvis resonerar man likadant från ledningshåll.

* * *

Se några av Matris insatser i Cagliari här. Gå sedan in och kommentera om ni känner er manade att hylla eller såga förslaget.

14 reaktioner till “Kalla mig galen men…”

  1. Hade sannerligen varit ett perfekt val dock tror jag det inte ens finns en tanke på honom, möjligtvis om Allegri börjar pusha lite för en eventuell transfer.
    Vad kan han tänkas kosta?

    Annars bör minst en ytterback köpas in redan under januari. Kan vi ligga så här bra till i ligan med detta laget vågar jag knappt tänka vad hur vi hade spelat med iaf en vettig ytterback.

    Tror dock vi blir utan, det spenderades i somras och det lär spenderas kommande sommar, dvs Zlatan och Boateng om nu inte det redan finns pengar åsidosatta för dem två.

  2. Marknadsvärdet skulle jag gissa ligger runt en 8 miljoner euro eller någonting liknande, kanske lite högre eftersom det är lurigt för Cagliari att hitta en ersättare i januari.

    Men det spelar ingen roll om kontraktssituationen är som jag tror att den är: tydligen så har Matri ett kontrakt som går ut i juni 2011. Med andra ord så måste Cagliari övertyga honom om att förlänga eller göra en sjuk ”minusvalenza” på en spelare man ändå investerat 4-5-6 miljoner euro på (exklusive lönekostnaden).

    För Cagliari vore det förödande med tanke på att de omsätter en bråkdel av vad exempelvis Milan gör.

    Med tanke på att hans gällande kontrakt förmodligen är värt peanuts och att spelaren gjort sig ett större namn så gissar jag att agenten förespråkar en flytt till en något större klubb. Och nu när Pippo gick sönder så tror jag att de kanske vågar drömma.

    Galliani har stenkoll på spelarna sprungna ur ungdomsverksamheten och säkerligen även på kontraktssituationen, det kan jag garantera. Men sedan om de tänker ta just honom återstår att se.

    Matri seglar dock upp som en realistisk kandidat IMO.

  3. Ja skulle verkligen vilja se Matri i Milan och Mix som sportchef.
    Förutom att Matri är en intressant spelare så är han ju även en pretty boy vilket är mer än välkommet då Milan som lag bör bestå av vackra människor och inte en massa ”pub-fyllon” likt Pl-lagen..

  4. Matri vore som skräddarsydd för rollen, vet att du blir arg nu Mix men jag ser mkt Boriello i honom =)
    Slitstark, väldigt viktig för lagen han spelat i, samt visserligen ingen Pippo men en stabil målskytt.
    Off-Topic men vad vet vi om denne Jonathan som braida har under linsen? Värd att satsa på kanske, vet att Rawkus va inne på ngt om hans lagkamrat på andra sidan backlinjen dessutom…

    1. Tjoo.

      Cruzeiros hogerback Jonathan ar helt ok, dock anser jag att hans 20-arige lagkamrat, Diego Renan, ar bra mycket skonare.

      Hogerback aven han, som dock tar vanstern utan gnall. Hogre potential, yngre samt mer mangsidig.

      Tvafotad liten filur, som enligt Transfermarkt varderas till 2.5 milj EU 😉

  5. Vi kan inte hitta Ventola nånstans?

    En till röst på Matri iaf, jag tycker vi behöver en till ”Zlatan-typ” så kör kör kör!

  6. Enligt Milannews.it så lär Rolando ”Rolandinho” Bianchi vara ett mer logiskt alternativ.

  7. Han har ju lirat i City och gjorde mål senast så han lär ju va grym. Jag har aldrig gillat han men å andra sidan vad bryr Milan sig om min åsikt 😛

  8. Matri är absolut inte ett dåligt alternativ även om han är ett lite oprövat kort ännu iom att han kan floppa i storlag som två andra italienare redan har gjort, (läs borriello, gilardino)

    Dock är han bra på huvudet, har hyffsat bra speed och är en bra avslutare. Är han inte för dyr så varför inte.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.