Det var brutalt

Jag har varken röst eller fingernaglar kvar i skrivande stund. Derbysegern kunde inte kommit i ett bättre läge. Om man nu sneglar nedåt i tabellen kan man finna de realistiska titelutmanarna sex poäng efter Milan. Ett oerhört skönt försprång att ha med sig framöver. Eftersom Lazio lär fallera lagom till jul.

***
Jag tycker att mittlåsets insats ska lyftas fram lite extra. Eto’o fick inte mycket till utrymme i dagens match, tack vare Milans fantastiska duo som med en kirurgisk perfektion plockade bort allt. Även en briljant aggressivitet samt ett utomordentligt presspel gav inte heller Sneijder någon tid till att sikta in sig. Detta får dock Silva och Nesta tacka kvällens optimala mittfält för.

Det jag egentligen vill få sagt är att Inters enda två offensiva hot blev tämligen enkelt avväpnade av ett aggressivt Milan. Precis där vanns matchen. Ingen annanstans. För om vi ska vara ärliga och lägga samtliga kort på bordet, var inte detta någon match att hurra över, bortsett från resultatet.

***

Första halvtimmen var riktigt bra, rentav det bästa jag sett under säsongen. Men resterande 60 minuter handlade om en maktkamp, ett race av genialiska drag mellan två tränare. Allegri klädde av Rafa fullständigt. I natt lär spanjoren sova halvdåligt, frustrerad över sin inkompetens, och med frågan, om hur han över huvud taget hamnade inom elitfotbollen, fastklistrad bakom pannbenet. Jag har aldrig sett dennes storhet.

Allegri gjorde verkligen allting rätt ikväll. Framförallt visade det sig att dynamiken i ett mittfält utan Pirlo blev avgörande. Man krossade Inter på fysik och kamp ikväll. Genialt av Massimiliano!

***

Kort och gott stängde Milan matchen och ville helt enkelt vinna mer än ett blekt och skadedrabbat Inter. Man var fysiskt överlägsna där Ambrosini, Gattuso och Flamini bjöd på en show fylld av kamp, som till vardags inte existerar i Allegris manus.

***

Egentligen kan jag sitta uppe halva natten och skriva utförliga hyllningar till vardera spelare i kvällens Milan. Men för att vara ärlig vill jag inget hellre än att sova och vakna upp med måndag morgon framför mig. För det mest gudomliga med en derbyseger är morgondagen och hela den kommande veckan. Den ondskefulla och kylslagna måndagsmorgonen får mig bara att längta – vanligtvis brukar ångest och en allmän trötthet stå på tapeten, men inte imorgon. Den här veckan är vi alla milanisti odödliga. Och låt det så förbli ett bra tag framöver.

Milano Siamo Noi!

3 reaktioner till “Det var brutalt”

  1. Fantastiskt uttryckt, håller med om varje ord! Ambrosini bör lyftas fram ännu med, herre min kapten va Massimo du är!!!

  2. underbart skrivet håller med dig fullständigt tycker mister visade balls när han bänkade pirlo

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.