A walk in the park

Lättnad. Inte glädje. Så kände jag när domaren blåste av. Och jag var nog inte ensam.

När Ignazio visades ut var jag övertygad om att vi skulle förlora. När fem minuter hade passerat kände jag ändå självförtroende. Inter gjordes till ett lag i korpenserien och chanserna uteblev. Vi borde visserligen gjort ett eller två mål till i första halvlek, men i andra visade vi varför någon djeffla filur på Svenska Dagbladet uppfann det där priset som Anja Pärson alltid vinner.

Vilken djävla grinta. Elva lejon. Abate, Gattuso, Seedorf, Ibracadabra och till och med Zambrotta slet som om det inte fanns någon nutellamacka på morgonen. Herre min Flamini, om Tagliavento hade velat skulle han kunna visa ut hela laget för olaga övertaggning. Tja, alla förutom Abbiati. Stackarn fick ju bara plocka ned en massa bollar. Lite mer av sådant? Ja, tack.

Nu jobbar vi vidare på detta. Att Pato och Inzaghi är borta spelar ingen roll, nu tror till och med jag på ligaseger. Och fy in i självaste hin håle vad enkelt det kommer vara att vakna imorgon.

AVANTI!

2 reaktioner till “A walk in the park”

  1. Jag tror fan jag ska in och vårda min myspinne efter kvällens seger mot smutset från andra sidan stan. Det var fööööööööööör längesedan så idag åker t.o.m glidet fram.

    Nu åker vi!

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.