Gazzetta: ”Byggprojektet Milan. Ny match, nytt anfall”

Likt en kock på jakt efter det bästa receptet. Eller en jägare som letar efter den mest effektiva positionen. Massimiliano Allegri har under sina två första månader ofta – mycket ofta – använt sig av elvispen i anfallet. Ibland efter eget beslut (på grund av spelare ur slag formmässigt eller i behov av vila), andra gånger utan val (skador). Faktum kvarstår att lagdelen bestående av klasspelare bytt fysionomi mellan Champions League och Serie A, såväl i fråga om spelare och taktik, nästan varje match. Så även mot Napoli.

MÅNGA VARIABLER
Verkligheten, för närvarande, förkunnar att det perfekta receptet ännu inte funnits. Sannolikt existerar det inte då Allegris bravur återfinns just i förmågan att välja rätt anfall på basis av psykofysisk kondition bland spelarna samt utifrån motståndet. I vilket fall som helst går man mot den nionde anfallsuppställningen för säsongen mot Napoli på elva matcher under säsongen. På måndag kväll på San Paolo torde Milan komma till spel med Robinho någon meter bakom anfallarna, Pato och Ibrahimovic. Med andra ord hamnar Ronaldinho utanför laget istället för sin landsman som lämnade ett positivt avtryck under sina tjugo minuter i Madrid. Det handlar med andra ord om ett icke samspelt anfall.

ZLATAN STÄNDIGT NÄRVARANDE
Det enda trait d’union anfallet förfogar över heter Ibra. Han är den oumbärlige spelaren i laget. Det finns inga ljumsksmärtor som kan hålla honom utanför spel. Svensken har spelat alla matcher (utöver premiären mot Lecce, då Galliani knappt hunnit avsluta affären med Barcelona) utan att missa en enda minut. De övriga har roterat runt honom likt rotorbladen på en fläkt. Det räcker att tänka att Milan under sina tio första matcher enbart spelat med samma anfall vid två tillfällen i följd: mot Auxerre (4-3-3; Pato-Ibra-Dinho liksom mot Cesena) och i Madrid (4-3-1-2; Dinho bakom Pato-Ibra liksom mot Chievo). Resten har varit en karusell av kombinationer och taktiska dispositioner. Med andra ord: i ligan mot Napoli kommer vi att få se den åttonde anfallskombinationen på lika många matcher. Bakom Ibra är den mest frekvente spelaren Ronaldinho (endast en match på bänken inledningsvis i matcherna) följt av Pato, Robinho och Inzaghi.

LEKTION I OFFERVILJA
Spelsystemet med en trequartista har övervunnit tridenten sedan den 28 september i Amsterdam och har inte övergivits av Allegri i och med lagets behov av mer balans. Någonting som inte blev fallet i Madrid. I det fallet berodde dock bristen av balans inte på taktiken utan på individerna, precis som tränaren förtydligade (”Man kan inte bara springa med sex eller sju spelare på planen”). Sedan början av säsongen har de riktigt övertygande insatserna varit tre till antalet: Lecce (då ännu Borriello återfanns i laget), Parma och Chievo, varav de sista två spelades med en trequartista. Det vill säga med Ronaldinho. Mycket, med andra ord, beror på Ronnies fötter men även hans vilja att offra sig (så som i Parma) för att ge mittfältet en hjälpande hand. I den bemärkelsen gav Real Madrid Milan en läxa i offervilja (det räcker att tänka på det arbete i defensiven som Ronaldo och Di Maria stod för).

INSTÄLLNING
I Napoli skulle ett möjligt alternativ kunna vara ett taktikskifte och en återgång till 4-3-3 som valdes i säsongens inledning. Alltså med Pato till höger och Robinho till vänster. Men sannolikt väljer Allegri att spela il Papero närmare målet och ger därmed dennes landsman carte blanche någon meter bakom honom. I slutändan, vilket tränaren poängterat ut, handlar allt om att ha rätt inställning.

* * *

Källa: La Gazzetta dello Sport, 23/10 2010.

6 reaktioner till “Gazzetta: ”Byggprojektet Milan. Ny match, nytt anfall””

  1. Snacket låter bra men hur blir det i verkligheten? Omöjligt att få seedorf och Ronaldinho att springa och offra sig, likaså omöjligt att få snabbhet i zambrotta eller bättre passningstassar på antonini…

    Allegri har väldigt bra intentioner och spelide men han saknar spelarmaterialet…

    Tänk vad en hernanes och killen med Snea tänder hade varit bra i dagens Milan…

  2. Ronaldinho gick ju ut och sa att vi ska vara ”lugna” och att han kommer starta, hur reagerar Mister på det måntro?

  3. @ Giani

    I guess not. Man får helt enkelt läsa igenom saker och ting en extra gång. 😉

  4. Allegri kan nog fortsätta pussla ett tag till. Prestationerna varierar alldeles för mkt på våra anfallsläss för att han känna sig trygg i att han prickat rätt.

    Ronnie är alldeles för beroende av rörelse och löpningar så han kan få tid och utrymme för sina fina passningar. Själv har han svårt att slå sin gubbe så andra får springa åt honom

    Seedorf han rör sig mindre än en mittcirkelsroterande domare i korpen.

    Med Zlatan och Ronnie blir det två väldigt statiska anfallare som vill ha bollen på foten utan att röra sig för mkt.

    Oavsett så blir det spännande att se vad Robinho kan hitta på.. får hoppas att även Boateng får chansen.

  5. Den eviga fragan om Seedorfs vara eller icke vara i startelvan borjar bli riktigt irriterande. Vad fan ar det han gor pa traningar? Borjar bli riktigt radd!

    Vill minnas tillbaka att det var manga som raknade med att Seedorf skulle ruttna pa banken nar Leo tog over, men som vi alla vet blev det aldrig fallet. Tvartom, han fick i princip lika mycket speltid av Leo som sin foregangare. Om detta berodde pa dalig konkurrens eller pa att Clyde verkligen var mannen for startelvan later jag vara osagt.

    Nu har vi en ny tranare. En tranare som har spelare (BOATENG!! Till och med Flamini fyfan..) med kunskaper att fylla Seedorfs position till sitt befogande. Men likt forbannat traskar han omkring pa planen vecka in och vecka ut. Med nummer 10 pa ryggen on top of that!

    Nagon mer an mig som undrar hur han lyckas? Seriost, jag kan forsta att det funkar med en tranare som har haft spelaren under flertalet ar da han kan veta vad spelaren besitter.

    Fragan blir da: vad ar det Ancelotti, Leo och Allegri ser i Seerdorf som inte Van Basten ser?

    Mvh:

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.