Fyra nyanser av bajsbrunt

En besviken men ack så vettig Allegri påstod att vi inte förtjänade att förlora. Och det gjorde vi inte heller.

Med det vill jag påpeka att jag i min frenetiska jakt på nyanserade matchreflektioner enbart har stapplat över ett par enstaka. Det har fått mig att undra: har vinsthetsen tagit över så pass att fotbollen tappat all sin charm, eller är jag naiv som fortfarande letar avvägda förlustförklaringar?

I all min ensamhet väljer jag att konstatera att vi Milansupportrar är löjligt bortskämda. Överbetalda spelare och en anrik historia säger egentligen det mesta; vi är så pass bortskämda att varje förlust ses som ett lukrativt tillfälle att spy sin nonsensgalla. Gallan är så övertygande effektiv att vi naturligtvis lurar oss själva, och detta oavsett hur bra man spelar eller hur värdelös man är på att sätta den där sista sparken i mål.

Hands down. Jag är innerligt trött och jag tror att det var Gazzettans spelarbetyg och Åslund som fick mig att inse det. Ironiskt nog i en match där Milan skapade tillräckligt för att få den gamla damens mamma att kvida av smärta och hennes farsa att kläcka ur sig fyra nyanser av bajsbrunt.

”Fotbollen är inte en bedömningssport.”

No shit, Sherlock! Din djävla sopa!

Men tänk om det hade varit så enkelt. Hade fotboll varit en sport som enbart går ut på att göra mål, då hade TextTV:s berömda sifferkombination 377 varit än större. Och så att även Herr Åslund förstår: med bra spel kommer målen och eventuella vinster. Har man en dålig dag på målskyttejobbet innebär det inte, per automatik, att man kan gnälla, gläfsa och såga varenda spelare med fotknölarna. Tvärtom, fotbollen handlar om mer än bara den där sista sparken i mål.

Men det är tyvärr så det ser ut, och det är journalister (kan man kalla sopan det?) som Östermalmscopyn som tjatar, tjatar och tjatar och så småningom gör vinsthetsen till norm hemma i stugorna.

Spykavalkad efter spykavalkad. Det är så jag sammanfattar helgen.

***

Vi är många som då och då betalar tusenlapp efter tusenlapp för att åka ned till Italien för att bevittna 90 minuter rödsvart fotboll. Gör vi det för att det enbart är målen som betyder någonting, gör vi det för att det enbart är segrarna som gör Milan värt att följa eller gör vi det för att vi får någon pseudosexuell njutning av att ögonen svider och rinner i takt med bengalerna?

Och man frågar sig hur det är att vara Palermoredaktör numera? När vinsterna uteblir måste man väl ändå kunna medla en relativt rättvis bild av sanningen, eller ska man kväsa, spotta och ejakulera tills man vinner en usel match på en straffspark á la Hollywood?

Milan vann Champions League säsongen 2006-07 och vann ligan så sent som säsongen 2003-04. Vi bortskämda är frustrerade. Och med risk för att låta självgod så har bloggen, trots detta, fler besökare än någonsin. Vad betyder det egentligen? Finns det någon logik i att överösa våra vackra riddare mänskliga safter så fort de har en oturlig dag på jobbet? I’m clueless. Bloody clueless.

Skratta. Gör det. Men som sagt, det är så det fungerar. Lite Juventus över det faktiskt; vinna till varje pris.

***

Jag var besviken, frustrerad och matchen från igår förstörde min kväll, min helg och min kommande vecka. Det är så jag fungerar, det är så många utav oss fungerar. Men när jag tittar mig omkring på jorden ser jag inte vettiga förklaringar, jag ser supportrar och journalister som har missuppfattat meningen med fotbollen och numera enbart räknar vinster, oavsett om de är kantade av bra spel eller av ett självmål i nittionde minuten.

För när historieböckerna och livet ska recenseras är det minnena och de små sakerna man kommer ihåg. Inte en TextTV-sida som förkunnar att Milan vunnit över Bologna med 2-0. Fråga Mads Mikkelsen, vetja.

”Seriöst Immondo, din idiot, vad försöker du säga egentligen?”

Bomber och granater! Griljera mig långsamt, era ärans antropofager och biprodukter av ektoplasma! Vi var mycket bättre än Juventus. Det ska världen, våra spelare och supportrarna få höra. Detta trots att vi åkte därifrån med noll poäng i bagaget. Effektivitet är visserligen en del av spelet, men det är för sjutton inte det som gör att vi spenderar minuter och tusentals minuter på att tillägna oss en sport som blivit ett språkrör för avslutningssituationer och troféer på klubbhusväggarna. Lär er det. Snälla.

10 reaktioner till “Fyra nyanser av bajsbrunt”

  1. bra text där och kan hålla med dig om att vi kanske till viss del e bortskämda med alla framgångar och lätt börjar klaga på allt o alla .

    ”experterna ” e ju sådana att de gör d enkelt för sig o stirrar sig blinda på resultaten bara. att vi förlorade igår e helg otroligt för milan var överlägsna tjuve i allt. tjuve hade 2 halvchanser o gjorde mål. hade de inte varit miljönerer borde de ha spelat lotto med tanke på all tur som de hade.

    tycker att milan bör dra lärdom av gårdagen. de bara måste bli mer precisa och konkreta i avsluten. de har missat alldeles för mkt och tyvärr blir vi straffade när vi har spelare som antonnini o sokrates i backlinjen. detta för in mig på andra grejen som de måste åtgärda och det är att införskaffa en ny vänsterback. vi kan nog konstatera att det spelet som antonnini presterade förra säsongen var över hans förmåga. hans offervilja o engagemang e uppskattande men han håller inte för spel på denna nivå. d e alldeles för många felbeslut från hans sida o man har vid flertal tillfällen sett honom bli utskälld av silva o co. så in med en ny stabil vänsterback. vi ha ändå en tradition att bevara på den kanten med tanke på IL Capitano.
    tredje grejen som de måste inse nu är att seedorfs plats är på läktaren el som assitent till allegri. inget annat.

    1. Du skulle göra ett bättre jobb än majoriteten av samtliga journalister ute på tidningarna.

      Antoniniargumentet kan jag köpa, men jag tror att han behöver en Dinho för att komma till sin rätt ordentligt. Det är bara han som släpper bollen till honom på ”rätt ställe”. Men det är klart, Milan bör nog inhandla en spelare med bättre kapacitet än honom. I övrigt håller jag med dig till punkt och pricka.

  2. Mycket bra. Håller med i det mesta. Applåderar också kängen till, Åslund. Största sopan i stan!

  3. Älskar fan den här bloggen..!
    Jag har sett på lite andra sidor att det finns så kallade ”Gilla/tummen upp” knappar vid varje artikel, det kanske är svårt att impletera men vill iallafall tispa om det. Det är perfekt att klicka på om man inte har en kommentar att skriva, för jag skall erkänna att jag följt mix blogg i många många år men det har har endast blivit ett fåtal kommentarer, och nu är den/ni verkligen som bäst och det uppdateras flitigt. En liten räknare som visar gilla röster tror jag skulle vara grymt, som alla skulle kunna klicka på, inte bara registrerade användare.

  4. Immondo, detta var en av dina bästa texter (som jag har läst). Fortsätt så. Ni gör ett fantastiskt jobb och jag bara längtar efter nästa inlägg. Man blir ju nästan bortskämd.

  5. Väl skrivet Marco.

    Kan fortfarande inte smälta förlusten mot det där soplaget.
    Vi ägde matchen från minut ett. Men det är det charmiga med fotboll. Hur kul skulle det vara att titta på fotboll varje helg om all är förutsägbart?

    Tycker för övrigt att Serie A är mer spännande än på länge. Ska bli grymt kul att följa resten av säsongen.

    Ska även tillägga att jag håller med många här att nya ytterbackar behövs, helst några som inte irrar runt som hönor och som kan slå nogorlunda inlägg.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.