En kort historia på Sardini

>Två halvlekar och tre poäng senare kan vi konstatera att vi just har bevittnat en match med två ansikten. Ett ansikte som ville punktera matchen, och ett annat som var djupt inspirerat av Allegris försvarspropaganda. Herre min Franco Baresi, snacka om att immobilisera sin motståndare. Med undantag för några minuter i slutet kan det där varit det bästa jag sett på mycket länge. Låt oss hoppas att sådant försvarsspel fungerar lika bra när det blir dags att ta sig an storlagen.

Och så lite sönderfördelning i punktform…
– Det var alltså aldrig någon tvekan om vem som skulle gå på plankan i denna match. Stackars Mirante, inte många själar ville och kunde hjälpa honom när Ronnie och grabbarna började trolla.
– Crespo förtjänar en Zlatanspark i ryggen på grund av alla filmningar och det eviga gnällandet. Jag är inte känd för att ha världens längsta minne, men inte sjutton höll han på sådär hos oss?
– Skönt att se att Robinho applåderas ut av våra fans. Hans självförtroende kan inte vara på rekordnivåer dessa dagar. Ett mål i nästa match vore optimalt för att fösa honom i rätt riktning.
– Är det bara jag som undrar hur många mål Pato lyckas göra om han kan justera sin förstatouch? Otränad, min röv. Skärper han inte till sig kommer jag börja propagera för en försäljning.
– 95 minuter skrik. ”Luca… Luca… Ibra… Ronnie… Ale…” Seriöst, håll käften… var låg silvertejpsrullen när man behövde den?
– Domaren var bedrövlig. 5-2 i gula kort till Milan, trots att bollinnehavet var i övervikt för oss. Det är inte OK någonstans. Ojämn bedömningsnivå, hej. Ska domaransvariga på Lega Calcio börja rannsaka sig själva snart?
– Ibrahimovic först framme för att fira när Andrea har smekt in sitt mål. Genuin kärlek innebär smuts i ögonen. Inget mer. Inget mindre.
– Och jag tror jag talar för samtliga när jag säger: skjut mer, Il Genio! Mamma mia!
– På ett sätt är det synd att Zlatan inte gör mål. På ett annat, väldigt skönt. Nu är det dags att visa Italien och världen att den rödsvarta maskinen – som, IMO, just trampat igång – inte är i desperat behov av svensken.
1. Milan, 6 3 2 1 8-4 11
2. Inter, 5 3 1 1 8-3 10
3. Lazio 5 3 1 1 7-5 10.
Som honung för min själ. Nu hoppas vi på Juventus imorgon. FORZA!

6 reaktioner till “En kort historia på Sardini”

  1. >Väldigt roligt att läsa dina inlägg Marco för jag håller allt som oftast med på varje punkt. Ett stort Word för inlägget 🙂

    Lite trist att det är 2 veckors uppehåll nu…

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.