Trofeo Luigi Berlusconi 2010

>Luigi Berlusconi är Silvios far. Miniturneringen är uppkallad efter honom och den är ofta ett säkert tecken på att ligaspelet är i antågande. Förr i tiden innebar en förlust att det förlorande laget gick hela vägen och erövrade Serie A-skölden. Idag – när Inter är upptaget med att dubbelpenetrera både Juventus och Milan – spelar det tamigfan ingen roll vem som vinner och vem som åker hem och gråter.

***

För de som inte har lyckats hitta en fungerande stream kommer här en kort och personlig reflektion av det som hände i kväll:
Första halvlek (0-0):
Offensivt är Milan mycket bra. Det springs intensivt, härs och tvärs och de första 45 minuterna kan liknas vid en långtidsparkering intill Juventus straffområde. Med andra ord: de Allegrianska tendenserna håller i sig. Ett bevis på detta engagemang syns extra tydligt när Antonini får för sig att springa offside. Offervilja, deluxe. En stor styrka, i synnerhet eftersom detta enbart är Trofeo Luigi Berlusconi, och inte en tävlingsmatch i ligan. Det enda man kan klaga på är effektiviteten och de loja sistapassningarna; vill man vinna matcherna måste Borri… nej, laget, sätta dessa.
Juventus ser tama ut i sin offensiv, men det är naturligtvis inte bara på deras fel. Här har Allegri justerat ordentligt jämfört med övriga försäsongsmatcher. Kontringssårbarheten ser som bortblåst ut och gatorna mellan backlinje och mittfält ser smalare ut än någonsin. Extra roligt är det att nyförvärvs-Sokratis, tillsammans med Thiago Silva, håller otroligt tätt i mitten.
För er som vill läsa en kortare sammanfattning av första halvlek skulle den se ut ungefär såhär:
1. Manninger – utspark.
2. Milan dominerar; skapar halvchans/chans.
3. Lather, rinse, repeat.
Andra halvlek (0-0):

Se ovan.
Matchen blir dock jämnare när Del Neri byter in Diego. Ett par halvfarliga kontringar rubbar dock inte balansen; Milan är det klart bättre laget och förtjänar att vinna.
Efter straffar slutar Luigi Berlusconi-turneringen 5-4 till Juventus. Thiago Silva missar sin straff. Trist för honom, men extra trist eftersom vi bevittnade riktigt positiva och goda intentioner.
***
Generell ris och ros vill jag ge till:
Andrea Pirlo. Han gör en otroligt bra match så länge han orkar. Någon raketfart har aldrig existerat under hans skor, men det är trots det otroligt att se hur han får motståndarspelare att köpa korv, gång efter annan. Allt som krävs är en liten snurrfint. Idag lyckas han till och med glidtackla en Juventusspelare samtidigt som han skötte de vardagliga kurirsysslorna. Makalöst; grattis Andrea, rosen är din!
Alessandro Del Piero. Med all respekt, han är en äcklig filmare och en föredetta fotbollsspelare. Jag förstår inte varför tränarna envisas med att tillåta honom knyta fotbollsskorna varje dag. Herre min Baresi, inte ens frisparkarna lyckas han med längre. Grattis målardjävel, riset är ditt!
***
Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Trofeo Joan Gamper i Barcelona, alltså. Wo-fucking-ho! Det ska bli roligt att se ytterligare ett lag stjäla en buckla framför näsan på oss.

3 reaktioner till “Trofeo Luigi Berlusconi 2010”

  1. >Jag har respekt för Del Piero men jag måste säga att han blev ÄGD av Sokratis (vill inte ens försöka skriva hans efternamn) ikväll.

    Och ja, han filmade emellanåt

  2. >Matchen blir jämnare när Del Neri byter in Diego OCH Allegri byter in Gattuso mot Pirlo.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.