Milanseger i Detroit

>Vaknar, brer en smörgås, tar en kopp Yellow Label och slår på datorn. Läser att Milan på straffar slagit Panathinaikos efter straffläggning. Media ger positiv feedback till den höga intensiteten.

Jaha? Det måste man ju se själv.

På med streamen och vad ser jag efter 3 minuter? En holländare som kippar efter andan (se ovan). Intensitet var ordet. Ska se klart matchen och sedan fälla ett mer ingående omdöme.

FÖRSTA HALVLEK:
Milan (4-3-1-2): Abbiati; Zambrotta, Nesta, T.Silva, Antonini; Gattuso, Seedorf, Flamini; Merkel; Oduamadi, Borriello.

Som sagt, en pingislunga var det första intrycket från en i övrigt helt OK halvlek. Mathieu och Rino såg till skillnad från Seedorf mycket fräschare ut och kunde flera gånger kliva in framför sina motståndare för att vinna boll.

Den Dolph Lundgren-friserade Merkel fick uppenbarligen ett carte blanche av Allegri att röra sig över ytor han finner intressanta. Sagt och gjort: tysk-kazaken fortsätter att imponera i seniorsammanhang även om hans aktioner ibland tenderar att falla platt efter mycket lovande inledningar. Saknas gör goda skottförsök och den sista passningen är av blandad kvalitet (även om det är tydligt att grabben har ett spelsinne utöver det vanliga).

Minus till mittlåset med Nesta och den åter från semesterfirandet Thiago Silva: grabbar, tillbaka till skogsslingan på Milanello. Bättra på kondisen så ska ni se att det blir färre tappade gubbar bakom ryggen och desperata offside-händer upp när det i själva verket är onside. Då Milan fortsätter att ge bort farliga omställningar (om än färre än tidigare) behöver vi fjolårets mest stabila duo i form, redo att styra upp det som behöver styras upp.

Desto fräschare var Zambrotta och Antonini, grabbar som verkar redo för den nya säsongen med rejäla mängder spring i benen. Borriello såg mindre tung ut liksom anfallskollegan Oduamadi vars löpningar bakom och runt grekerna ställde till med en hel del oreda. Abbiati skötte det som behövde skötas utan några särskilda problem.

Clarence Seedorf? Well, jag har redan sagt mitt i registafrågan: han saknar snabbheten och viljan för att kunna spela på den positionen. Nattens första halvlek var inget undantag, även om det blir bättre och bättre. Men sätter någon av de kommande italienska ligamotståndarna en Sculli-liknande idiot på holländarens fötter så ska ni få se på kontringslägen…

Det sista som hände var när äckelpottan med den blekta frisyren i Panathinaikos började grina för ett bortdömt mål (korrekt domslut då han var offside). Kanske har all väteperoxid börjat fräta på hjärnbarken? En mycket obehaglig människa.


ANDRA HALVLEK:
Milan (4-3-1-2):
Abbiati (45′ Amelia); Zambrotta, Nesta (60′ Papas), T.Silva (45′ Bonera), Antonini; Gattuso (74′ Abate), Seedorf (60′ Strasser), Flamini; Merkel (78′ Novinic); Oduamadi (78′ Oddo), Borriello (71′ Beretta).

Den andra halvleken hinner knappt börja innan äckelpottan hamnar en mot en på kanten med Nesta. Resultatet är oundvikligt men ribban räddar Amelia och Milan. En stund senare händer dock en omdiskuterad situation där Panathinaikos är millimeter antingen innanför eller utanför mållinjen med en chipp.

Mål eller inte? Omöjligt att säga yo. Hur som helst fortsatt 0-0 och den grekiska spelmässiga dominansen är påtaglig i halvlekens första kvart. Matchen som tidigare var vänskaplig blir irriterad med mycket småskit spelarna emellan.

I takt med byten som hackar upp spelet och energi som dräneras sjunker speltempot betänkligt. Äckelpottan som tidigare mötte två trötta mittbackar får i Papas en värdig no nonsense-motståndare. Tårarna flödar och jag njuter.

En spelare som gjorde en habil match är Rino. Tänk om han alltid jobbade hårt, höll käften och slutade fjanta sig? Då vore han en resurs, precis som i afton. Riktigt bra.

Matchen slutar 0-0 och går till straffar som ni kan se här, en straffläggning som Milan avgår ur som det vinnande laget efter att Flamini, Zambrotta, Abate, Oddo (med en effektiv fint likt en hund som slår en sjua) och Bonera säkert satte sina elfmeter.

Back to the drawing boards of Milanello nu Allegri. Det fanns glädjeämnen men även saker att förbättra. Nu inväntar vi de övriga och kanske kanske…

5 reaktioner till “Milanseger i Detroit”

  1. >Varför åka på en 12-16h(fram å tillbaka) flygresa spela en träningsmatch och sedan återvända tillbaka till Milanello?

    Pajaser som styr tydligen, sorligt om vi gjorde det för pengarna.

    Där har vi dem riktiga miljöbovarna, pengarna vi fick kan säkert inte ens betala ett årslön 😐 :S

  2. >Hur gick straffarna då bäste herr köksassistent? Eller stannade du inte kvar länge nog? 🙂

    Hade velat höra din kommentar om Oddos utsökta bortfintning av Panas målvakt.

  3. >Spelar ingen roll så här efter matchen men att döma av bilden så ser det ut som mål. Detta eftersom jag ser hela linjen klart och tydligt och bollen befinner sig till vänster om den inne i målburen.

    Det stora testet för laget är väl matchen mot Barcelona? Då får vi nog se det som troligen blir startelvan.

    Ni som såg matchen, hur var rörligheten i laget?

  4. >Merkel borde ha en plats i a laget nu fan killen imponerar mer och mer för varje match han kör

  5. >Anonym

    Nåja… Men jag är också riktigt imponerad av Merkel. Dock slarvar han i avgörande skeden och måste värdera vissa situationer lite bättre. Men killen är ju bara barnet.

    Låt han få träna i a-laget och spela i primaveran. Då kommer vi så småningom få se honom på San Siro.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.