Tio för de stora, fem för de små

>
Destruktionskarusellen fortsätter. Andersson, Pettersson och Lundström har stannat hemma, denna gång innehar Ronaldinho huvudrollen.

Stannar ankan i dammen? Pato preciserar: ”No problemos, jag vill stanna i Milan och vinna lite scudettos, Champions League och sånt skit. Viktigt är också att Ronaldinho stannar.”

Så skulle man kunna tolka det senaste uttalandet i Gazzetta dello sport

Och varenda supporter inser att det är kört. Vi kommer inte vinna något på länge och all den flärd som klubben någonsin har haft försvann fortare än vi rödsvarta kan säga ”Milan är intresserade av…”.

Det intressanta i detta avseende är att det var länge sedan jag hörde någon använda kompistrumfen för att stanna i Milan. Förr var det jointar, coronas med lime och lite som på Woodstock på Milanello, nu oroas Pato istället för att han inte ska ha en polare att supa med under helgerna.

Vi har frågat oss det tidigare, men frågan är fortfarande befogad: vart är klubben på väg egentligen?

När blev det OK att tillåta klubbar som Palermo och Sampdoria att cruisa förbi oss i tvåans växel och när blev det OK att ignorera det faktum att fotboll är ett lagspel och att man behöver mer än två stjärnor för att vinna stort? Efter turerna med Financial Fair Play är en viss klubbsnålhet både accepterad och befogad, men det vi supportrar nu bevittnar är på gränsen till tragik. När övriga klubbar storhandlar, agerar, rör på sig och rustar upp inför nästkommande säsong verkar Milan mer fokusera på att balansera budgeten. Någon längtan efter att vinna ser jag inte heller till. Herre min Baresi, inte ens vår välkända vinnarmentalitet från Champions League tycks finnas kvar.

Adriano ”Gubben i lådan” Galliani är inte sen med att förklara Alexandres snedsteg: ”Pato har kontrakt till 2013.”

Fortsätt att förklara och försvara du. Men vi supportrar vet och vi har tagit tillräckligt med skit. Det finns ingen som kan försvara det faktum att exempelvis Juventus, en klubb som inte ens ska spela Champions League, står och knycker spelare framför näsan på oss. Eller det faktum att vår storstjärna, utan att skämmas, står och vädrar sitt missnöje. Ingen.

Vi är Milan. Här ska man vara stolt över att spela. Och vi är trötta på prat. Agera istället.

2 reaktioner till “Tio för de stora, fem för de små”

  1. >Jag håller med dig i allt du skrivit. Det gör fan ont i mitt milanhjärta. Man byggde upp klubben och nu kör man ner den i botten… ser redan titeln på kommande milandvd: "Milan – the rise and fall" 🙁

  2. >men vrf ???

    varför väljer dom att göra så här med våran älskade klubb fan det är som att se sin älskade bli våldtagen utan att man kan hjälpa henne.

    Vad tjänar berlu på att köra ner milan i skiten fan bortom all logik detta

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.