Tutto Sommato 2009/10: Marco Immondo

>
Säsongens bästa:

1. Leonardo Nascimento de Araújo
Diskussionerna och inläggen om hans framtid har gått heta både på Milano siamo noi och i övrig media. Silvio har uttalat sig, Galliani förnekar och Leonardo står som vanligt på sig. Ingen vet någonting – allra minst vi supportrar – om varför den gode Mister så hastigt försvann från en framtida roll på panchinan.

Vad vet vi då? Jo, vi vet att Leonardo har gjort mirakel med den befintliga och relativt tragiska truppen. Här snackar vi förädling utan någon som helst motsvarighet; lite som Claudio Ranieri, fast med amfetamin och Lucy in the Sky with Diamonds. Ingen trodde på detta, allra minst jag. Men aj vad jag fick bita i de sura rönnbären och oj vad jag uppskattar honom, både för att han fick kämpa i motvind och för att det stinker fuoriclasse. Och hade det inte varit för de eländiga, enerverande och typiska skadorna så vet det sjutton om han och Milan inte skulle kunna ge gli honesti en ordentlig kamp om ligaguldet.

Hur som helst så befäster Leonardo – redan under sin prövotid – en solklar första plats på denna lista.

2. Catania – Milan, 0-2 – Klabbes show
Det stod 0-0 och den svåra bortamatchen mot Catania var på väg att gå mot sitt slut. En minst sagt tam och dyster tillställning från båda lagen.

84:e minuten. Leonardo byter ut Mathieu Flamini och in stegar en utskälld holländare utan vidare självförtroende.

När klockan passerat 93 minuter sträcker han vänstervristen och trycker in den första. Tystnaden på Angelo Massimino går sannerligen inte att ta miste på; inte heller euforin hos spelarna.

Med ett självförtroende skänkt från ovan lobbar han, i anfallet direkt efter avspark, iskallt in 0-2 över Andujar i Cataniamålet. Adriano Galliani schpritzar i brallorna, spelarna firar som om de vunnit Champions League och mitt hjärta håller på att stanna. Två mål i ren och skär världsklass, Klaas-Jan sätter sig själv på fotbollskartan, förkunnar att han är listans bomb och Milan går om Juventus i tabellen. Med andra ord, en helt felfri kväll i tulpanernas tecken.

3. Giuseppe Favalli
AC Milans ständige avbytare som i år har fått agera ordinarie eftersom Nesta, Gooch och Bonera numera sitter på MilanLab och undrar varför musklerna ser livlösa ut. Vi supportrar har inte förväntat oss särskilt mycket utav Orzinuovi-sonen, ändå har han gått från klarhet till klarhet. Han springer och är kry, han sliter som ett djur och agerar till och med rutinerad räv i positionsspelet. Med andra ord, en gedigen och vitvalstung helhetslösning för ett lag där skadorna duggar tätare än Lindsey Lohans kokainmiddagar. Tack för din tid som stabil stöttepelare, kära Il Professore.

Jag vill dessutom passa på att slänga iväg en hyllning till mittlåskollegan Thiago Silva som kompletterat Beppe väl och gjort en nästintill perfekt säsong, även han. Skillnaden mellan dessa är dock att Favalli är född år 1972. En skillnad som gör att han välförtjänt klättrar upp på denna lista.

4. Juventus – Milan, 0-3
Leonardo åker ut med sina adepter på en picknick till Turin, spelar utifrån truppens förutsättningar och immobiliserar motståndet totalt. Stackars Dida, han fick knappt en ordentlig boll att arbeta med; bara en massa plockpotatis. När Juvefansen sedan sätter eld på arenan och Ronaldinho smäller in 0-3 i dimman blir lyckan total.

Det är en speciell känsla att sätta zebror på plats; denna gång gjorde man det dessutom utan att förta sig. Juventus tämjdes och resultatet var extra skönt eftersom man sparkade dem ännu djupare ned i krisgropen.

5. Ronaldinho
Ronaldinhos säsong har varit bländande. Han har återigen lärt sig att utmana sina motståndare, han sätter passningarna på läpparna på sina medspelare och han börjar faktiskt komma upp i den nivå som gjorde honom till en av världens bästa fotbollsspelare. Mister har placerat honom ute på kanten och det passar som handen i handsken eftersom han där slipper fundera på försvarsspel över huvud taget. Ronaldinho har dessutom äntligen insett att gin och tonic är överskattat och istället bättrat på samarbetet med Luca Antonini; ett samarbete som verkligen inte går av för hackor. Han har, kort och gott, gjort en fantastisk säsong och placerar sig därför på min lista.

Nästan hela vägen upp på listan hamnade…

  • Thiago Silva
  • Milan – Juventus, 3-0
  • Milan – Genoa, 5-2
  • Marco Borriello
  • Luca Antonini
  • Dida

Säsongens sämsta:

1.
Skadorna
Nesta, Pato, Beckham, Bonera, Abbiati… and the list goes on. Till slut blir det ohållbart. Med en redan sargad trupp är det svårt att se att man ska göra bra ifrån sig när lagets spelare – en efter en – faller offer för pesten (läs: MilanLab). Skadorna har varit ett rent helvete. Varje gång en spelare grinade illa bad jag till högre makter. Det fungerade uppenbarligen inte. Ska det verkligen vara såhär varje år?

2. Milan – Sampdoria, 1-2
Milan fick en strålande start i matchen. Mancini slår en hörna rakt på Borriellos panna som med en perfekt timing prickar in ledningsmålet
. Sedan gick det utför. Det började naturligtvis med en chans där Amantino Mancini missar en chans som min farmor skulle kunna rulla in med en bredsida. Alle stelle, ropar kommentatorn och vi konstaterar sedan hur det bara går nedför.

I den 53:e minuten kommer den första ridån. Bonera kapar Cassano och Milan får både straff och rött kort emot sig. Dida är nära på att ta den men får se sig besegrad av en ständigt pånyttfödd Antonio. De rödsvarta spelar sedan hyfsad fotboll och får, i slutet av matchen, för sig att backa hem och försvara sin välförtjänta poäng. Då slår så klart Pazzini till och ridå nummer två går ned i den 92:a minuten. Typiskt, och i mina ögon den allra svartaste förlusten för i år.

3. Amantino Mancini
Kommentarer är egentligen överflödiga. Assisten till Borriellos 1-0 i matchen mot Sampdoria kan mycket väl vara det enda vettiga som han har gjort iklädd en rödsvartrandig Milantröja. Köps han loss från Inter tappar jag troligtvis varenda gnista hopp som finns kvar.

4. Milanoderbyt gånger tvåKillen med tandköttet handlade nästan för en miljard inför årets säsong. Då kanske det inte är en överraskning att man slår Milan i två matcher. Men att man kör över Milan i tre halvlekar är ett direkt hån mot samtliga supportrar. Detta är inte OK, och det hoppas jag att Berlusconi – trots uteblivet engagemang – också tycker.


5. Filippo Inzaghi

När du missar fler än du sätter, då är det möjligtvis ett tecken på att du kanske ska ge upp karriären och fokusera på annat. Alternativet är att sitta och agera supersub, men Gud förlåte dig om du kräver någonting annat än en stadig bänkplats närmast vattenflaskorna.

Nästan hela vägen upp på listan hamnade…

  • Berlusconis (förmodade) uttalanden om Leonardo
  • Gennaro Gattuso
  • Massimo Oddo
  • Genoa – Milan, 1-0

3 reaktioner till “Tutto Sommato 2009/10: Marco Immondo”

  1. >Ruggigt Marco 🙂

    Finns fan inget battre an att sakta slanga i sig frukosten och kika in pa bloggen 🙂

  2. >@Mosa

    Ett bottennapp. Utan tvekan. Matchen träffade dock inte lika hårt med tanke på alla de chanser som grabbarna missade i första matchen.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.