Kwack kwack

>
Jag vet. Vi har hört det förr. Men ord som dessa känns fruktansvärt sköna i tider då Berlusconi uttalar sig om att han borde vara tränare och då godtrogna supportrar går på det faktum att han kommer köpa en great champion:

”I have never said that I want to leave. I am happy. This is my home. I have a contract until 2014. It’s Milan who decide my life.”

Självförtroendet är det heller inte fel på. Tvärtom, Dungas val att inte låta Pato följa med till Sydafrika verkar snarare ha sporrat honom inför nästkommande säsong:

”I would have been able to give more, but I got injured three times. I was out for 40 days. It’s a shame because I was always scoring.”

”I wanted to win. I hope that it will happen next year. Meanwhile, I am happy because we will play in the Champions League.”

”Milan have won things for many years. I will work hard because it will happen again and soon. I want to score 20 goals, become Capocannoniere and win everything.”

Smaka på orden: detta är mitt hem och Milan bestämmer vad som händer i mitt liv. Det kanske inte är balans nog, men i alla fall tillräckligt med olja för själen. Fan vad bra det kändes. Mer sådana känslor, tack.

5 reaktioner till “Kwack kwack”

  1. >Inte ofta man tar spelare till sig så snabbt som Pato Uno di noi innan debuten

  2. >Konstigt att milan inte försökte värva chakmack från bordeaux?
    han va gratis men kanske lite för ung för milan vem vet va den pedofilen tänkte!

    Vi som brukar vara bra på att handla på ÖB!

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.