Grazie di cuore

>Ciao Beppe (maken till seriös idrottsman och medmänniska går knappast att finna), Ciao Dida (Manchester 2003: vi glömmer aldrig, BAGHERA LA PANTERA) och självklart Leonardo. Ikväll lyfter jag på hatten för alla svunna hjältar som nu lämnar oss ensamma i denna ovisshet. Smärtan efter en dylik separation är påtaglig, liksom känslan av stolthet inför den värdighet som avtackningen präglades av.

Men jag slogs också av känslor som är svårplacerade.

Antoninis mål (välförtjänt någon?) följt av ett galet firande symboliserar exakt allt som Milan stått för under 2009/10. Viljan, lojaliteten och sammanhållningen. Kanske inte det briljanta utförandet alla gånger men vem bryr sig? Man kan inte göra annat än att vara overkligt jävla stolt över den här gruppen av individer som i ett utsatt läge lyckades omvandla alla tvivel på den egna förmågan till en mängd utropstecken.

När Leonardo blygsamt ville försvinna iväg in i San Siros katakomber för att undvika mötet med fansen och ett för honom sannolikt mycket smärtsamt farväl – och spelarna bokstavligen fick tvinga in honom innanför den målade långlinjen – brast det fullständigt. Jag gråter sällan, bör tilläggas, men ikväll föll tårarna.

Andra tränare håller antalet titlar som måttstock till framgång. Jag menar att det finns värden som en del människor aldrig blir förmögna att förstå. Kanske är vi naiva romantiker som i brist på framgång under senare år hakat oss fast vid liknande resonemang, det är mycket möjligt.

Likafullt är jag förbannat stolt över Milan och hade så även varit i samband med firandet av en titel. Det är resan som räknas mina vänner.

Il Mister är numera ett minne blott men kampen går vidare och en sak är säker: kärleken till tröjan dör aldrig. Vi har sett värre tider än dessa och vi ska tillbaka dit vi hör hemma.

Såsom bloggen anger: Milano Siamo Noi. Och vi ger aldrig upp.

Aldrig.

7 reaktioner till “Grazie di cuore”

  1. >Du var inte ensam Mix.

    Leonardo står verkligen för allt vi supportrar önskat oss. Känns tomt. Vill inte tänka på framtiden och nästa tränare.

  2. >Fantastiskt bra skrivet. Bör också tilläggas att den gode Ronnie med största sannolikhet också lämnar (det visste nog Leo redan om innan matchen, därför var han en av de som byttes ut ikväll), på frågan om han skulle vara kvar i Milan nästa säsong så svarade han "jag vet inte", kan tolkas på bara ett sätt egentligen. Glöm inte att kontraktet går ut 2011, Milan behöver pengar, Ronaldinho är fortfarande "bara" 30 år och fortfarande en väldigt bra spelare för att gå med på en sådan lön i hans nya kontrakt som Mr Galliani tänkt erbjuda.

    Grazie Leo, Bebbe, Dida & Ronnie!

  3. >Jag såg nyheten om Dinho men tror fortfarande att Svinet är tillräckligt egocentrisk för att åtminstone göra en ansträngning för att behålla sin gunstling.

  4. >sååååååå mycket kärlek i denna texten, fyfan mix det känns bra att du skriver så här nu så ja inte känner att jag är ensam milanista, aldrig aldrig ska vi vara ensamma. FORZA MILAN, FORZA MISTER

  5. >Er blogg uppskattas enormt, ni är verkligen genuina.

    Milano Siamo Noi, Milano Siamo Noi, Solo Noi

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.