Marco och Milano


Jag ska inte vara ohövlig. En presentation och en kortare inledande tanke ska naturligtvis få öppna upp mina portar till bloggen på riktigt.

Mitt namn är Marco Immondo. Jag kom till Sverige som femåring eftersom min pappa trodde att han skulle bli miljonär på att sälja olivolja. Och visst, rik som ett troll blev han. Kärleken till olivoljan och AC Milan blev dock för stor. Han tog sina pengar, flyttade tillbaka till Comosjön och kvar blev jag, utan vare sig olivolja eller likvida medel, men med ett extremt brinnande intresse för AC Milan.

Marco Van Basten. Ja, ni kanske gissade det; det är honom jag är uppkallad efter. Ett ganska fint namn, tycker ni inte det? Jag menar, det kunde ju vara värre. Tänk att få leva med namnet Armando, Salvatore eller Karl-Heinz i 70 till 80 år? Där snackar vi hög självmordsbenägenhet (inget ont mot alla som heter så).

Namnet till trots, jag är ingen vidare målgörare och, än mindre, en duglig fotbollsspelare. Faktum är att jag med all sannolikhet skulle göra bort mig även som domare. Tycka till om och se fotboll gör jag dock; hela djävla tiden.

Jag skriver så ofta jag kan. Det är en hobby, och precis som min kollega skulle jag aldrig offra min subjektivitet för en riksdal eller två. Av rena principskäl skulle jag aldrig skriva detaljerade matchrapporter, införrapporter eller sitta och betygsätta varje spelare eftersom det, i mångt och mycket, skulle påminna för mycket om hur oseriös media går till väga för att informera sina läsare. Ni kan snarare räkna med extremsubjektiva inlägg, artiklar och krönikor där jag förmedlar mina egna diverse sanningar. Det är viktigt att poängtera detta och jag är fullt medveten om att alla inte alltid tycker som jag. Särskilt viktigt att poängtera är att jag och min kollega väldigt ofta tycker olika.

Nere i Milano är jag så ofta jag kan. För några dagar sedan och innan både askmoln och Eyjafjallajökull var jag och såg Cataniamatchen på San Siro. Från min plats på secondo anello rosso såg jag ett par straffsituationer som såg solklara ut, samt en match som vi, främst i andra halvlek, borde ha punkterat både sönder och samman. Milans ineffektivitet äcklar mig; det har den gjort i ett antal säsonger nu. Jag kan exempelvis fortfarande inte förstå hur ett lag som Catania kan åka till Milano, gneta ihop tre chanser i första halvlek, sätta två av dessa och sedan få med sig en poäng när Milan, å sin sida, behöver tio chanser för att få nätet att rassla till två gånger.

Hur som helst. Tankar är tankar och det där var ett exempel på en tanke. Det är tänkt att dessa ska genomsyra Milano siamo noi. Min personliga åsikt är att ni ska få så mycket tankar att ni storknar samt att vi som styr och ställer på bloggen får till en ordentlig dialog med alla läsare. Tja, det är i alla fall förhoppningarna.

1 reaktion till “Marco och Milano”

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.