Kniven på strupen

>För några veckor sedan hade vi knappt någonting att spela för, nu står vi istället inför tre omgångar där utgången, i värsta fall, kan bli mycket ödesdiger. Ni har säkert sett Milans sista omgångar på pappret. Hur som helst, här kommer de igen:

Omgång 36: Milan – Fiorentina
Omgång 37: Genoa – Milan
Omgång 38: Milan – Juventus

Noll poäng på tre matcher är i dagsläget knappast en fråga om dystopi, det är snarare en ren och skär verklighet. Det ska å ena sidan mycket till om vi ska mista både Champions League- och kvalplats, men å andra sidan har värre under skett. Ponera detta scenario:

Omgång 36: Sampdoria – Livorno, Siena – Palermo
Omgång 37: PalermoSampdoria
Omgång 38: Sampdoria – Napoli, Atalanta – Palermo

Både Siena och Livorno ser helt körda ut i botten. Det innebär noll promille motivation och enkla poäng för båda konkurrenterna. Omgång 37 blir desto jobbigare och där får vi Milansupportrar nästan hoppas på ett oavgjort resultat. Det skulle innebära att vi åtminstone får en kvalplats till nästa års Champions League. Vinner Palermo den matchen kan vi vara beredda på att tappa tvålen igen, då kommer nämligen cellkamraten Claude att stå givakt med byxan full av french hotdog. Vilken sås han bjuder på beror på utgången i den sista omgången där två splitternya slagpåsar står och väntar; Napoli som inte har något att spela för och Atalanta som, vid det laget, troligtvis funderar på vilket Serie A-lag de ska sälja Tiribocchi och Doni till.

Säsongen gick mot en relativt fin avslutning. Milan skulle med sin halvsargade och gråhåriga trupp bärga en direktplats till Champions Leagueplats, Inter höll på att få bevittna ‘cinque di maggio’ i repris och de skulle, än en gång, misslyckas i den där turneringen som de inte har vunnit sedan järnåldern. Då hände naturligtvis någonting och alla våra drömmar gick i kras. Nu står vi plötsligt här och hoppas på att lag som redan är nedflyttningsklara ska få till ett sista dödsryck och bjuda på mirakulösa scener på både Renzo Barbera och Luigi Ferraris.

Frågan är om det inte är dags att vänja sig vid skiten. Sommaren kan bli lång, Silly season 2010 lär ju inte bidra med många leenden. Varför skulle sluttampen av säsongen göra det? Undertecknad – herr Optimist – går således och lägger sig. När jag vaknar ska jag göra det som en ny man – en ny och pessimistisk man.

4 reaktioner till “Kniven på strupen”

  1. >Ni som klagar på nilanrossoneri-bloggen för att dem är så pessimistiska. Sluta upp. Det är samma takter här på Milano siamo noi.

    Det är den bittra sanningen. Den brutala sanningens ärlighet – som Martin skrev en krönika om.

  2. >@ Anonym

    Riktigt så illa är det inte, detta inlägg kom som ett resultat av en riktigt usel helg, sett ur rödsvarta ögon. Jag tippar på att det blir roligare läsning framöver.

  3. >Hela säsongen har ju varit ett rent helvete, mer eller mindre. Alla – inklusive vi – visste att vi spelade över vår förmåga med den truppen vi besitter och som grädde på moset började skadorna komma i samma takt som Messi gör mål.

    Så för mig är det helt förståeligt att vi milanister är pessimistiska och förbannade. Sommar mercaton blir nog inte så mycket bättre än förgående.

    Dick hoppas jag att både ni och milanrossoneri blir optimistiska inför framtiden. För att det är just dem bloggarna som är bäst. Milanrossoneri och Milano Siamo Noi – fortsätt med det ni gör, för ni gör det jävligt bra och underhållande!

    Tummen upp för er!

  4. >Jag tycker d e bra att ni skriver som ni gör, spelar milan dåligt, och det inte finns något som helt ljus i slutet av tunneln (kommenterade inte galliani om att sommarmercaton kommer att bli riktigt tuff?) så förväntar jag mig mindre positiva inlägg. Det är bara att acceptera läget.. Om det kommer bra nyheter så är jag säker på att även det kommer att spegas i inläggen framöver!!

    Fortsätt med inläggen och bra jobbat med updateringarna! alltid nått nytt att läsa när man loggar in :)!

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.