Knappt har den startat

>Silly season alltså. Och man har redan tröttnat på den. Ligan har inte ens hunnit hissa ned kulisserna förrän man som supporter bombarderas av diverse olika nyhetsuppslag. Vi Milansupportrar är ju tillräckligt avtrubbade, likgiltiga, håglösa… ja, ni vet. Ändå finns det en del av mig som fortfarande hoppas på att Berlusconi kanske ska inse problematiken och ge generationsväxlingen en puff i rätt riktning. Det behöver inte vara några supervärvningar, en och annan Bonucci, Poli eller Pepe skulle duga fint. Fan, vid det här laget skulle jag troligtvis nöja mig med en gammal Di Natale, en totalt avdankad Perrotta och till och med Cassano, även känd som den konfliktskapande jättebabyn.

Men jag är förhoppningsvis klokare än så, jag förväntar mig ingenting i gengäld…

Fast jag kan inte komma undan det faktum att jag är sinnessjukt trött på samma gamla vanliga spelare i startelvan; spelare som har lagt sig till ro med sina feta lönecheckar, som inte orkar hjälpa till hemåt och som inte har någon lust att göra bra ifrån sig i Champions League. Jag vill se spelare som orkar, spelare som rör på påkarna, spelare som kutar och spelare som inte kräver mer än 4 miljoner Euro om året. Det kan väl inte vara mycket begärt?

Tack och lov att det är VM i år…

För oss rödsvarta innebär det – rätt och slätt – en bättre hälsa som en direkt följd av färre Sillydagar. Förra sommaruppehållet var skräckinjagande; runt 2000 spelare ryktades vara på väg till Milan och i år kan vi räkna med något liknande. Fyrverkerierna smäller dock redan högt. Jag menar, vi har läst att Trezeguets agent påpekar att hans klient vill till klubben och vi har redan sett den ständigt nobbade Maxi Lopez uttala sig om att han hellre stannar på Sicilien.

Suck…

Inte nog med det. Jag skymtade nyheter som bekräftade att både Ronaldinho och Pato planerade sina avsked. Lönepolicy? Uteblivna pokaler? Girighet? Vad kan det vara, hur ska man tänka, är det verkligen hälsosamt att blunda för allting?

Jag tänker osökt på berättelsen om pojken som lurade fåraherden och sa att vargen var på väg. Det var han inte, men pojken fortsatte att lura honom tills han en dag tröttnade på att släppa in fåren i ladan. En dag dök vargen upp på riktigt, herden fnös åt honom och det resulterade så klart i att fåren blev uppätna.

Så vad ska man tro på när pojken ständigt kommer med falska nyheter? Visst, rykten är ju rykten. Men substans kan ju finnas i allt. I allt och i ingenting. Det kan finnas substans i Ronaldinhoryktet, men inte i Patoryktet. Vi supportrar kan ju inte veta, speciellt inte när vi sitter framför våra datorer och, på avstånd, pumpas floskel efter floskel. Det är inte så konstigt att vi går och hoppas på något i gengäld. All den tid vi lägger ned kan väl inte vara förgäves, eller? Ja, hur ligger det till nu? Jag vet inte. Allt jag vet är att jag försöker; jag sliter varje dag för att enbart tro på det som står på den officiella hemsidan, men till och med det är svårt när det innebär att det finns en risk att mina får blir uppätna (Suazo, någon?).

När Galliani igår gick ut och förnekade att Berlusconi hade yttrat sig om Leonardos icke-vara rann min personliga bägare över. Inkonsekvensen och lögnerna har gått för långt, mörkningen är pinsam och det kräver ju inte en Einstein för att förstå att AC Milan, klubben i våra hjärtan, numera bidrar till den ångesten som Silly season medför. Vi supportrar har blivit fåraherdar och firma Berlusconi, Galliani och Braida har, sakta men säkert, förvandlats till unga små pojkar. När man ser det på det viset är det inte så konstigt att förstå vad de menar när de säger att sanningssägare Leonardo är envis. Snacka om förvirrande; ledningen sparkar alltså den enda som säger sanningen för att ge oss supportrar ett intryck av att man har saker och ting under kontroll. Seriöst, vilka tror de att de är egentligen?

Trots det fortsätter jag att trycka ned F5-tangenten…

Som en riktig idiot alltså. Silly season får mig trots allt att hoppas; detta trots att jag vet. Silly season får mig trots allt att drömma; detta trots att jag inte borde.

Och frågan blir därför: vad gör Silly season för dig?

6 reaktioner till “Knappt har den startat”

  1. >Hur uupgiven och trött man än är på alla lögner och allt skitsnack så hoppas man ju någonstans inom sig att något positivt skall hända i sommar. Säljer vi Pato och Ronnie och Leonardo lämanr så kan vi ju sikta in oss på att bli ett lag på undre halvan i fortsättningen.

  2. >Ska jag vara ärligt, så ger den mig mardrömmar 🙁 ….

    ser framför mig hur efter många men lyckas med att sälja pato för klubbens "bästa" sedan försöker man värva med jätte stora löften och till sist blir det att det är primavera spelarna man ska satsa på då dagens priser är skyhöga !

    ge mig ett vapen och ställ galliani och berlusconi framför mig så ska vi sätta snurr på silly season !

  3. >och då kommer dem så klart inte satsa på dem utan de ska bara finnas med på pappret ….. nått enstaka inhopp

  4. >Har följt Milan ända sen jag var en liten grabb på 8 år. Har därmed fått uppleva både toppar och dalar. Trots de senaste årens misslyckade transfer karuseller så står jag ändå och hoppas fram tills fönstret stänger. Jag är 32 nu men likförbannat känner jag mig som en liten grabb som hoppas att i år så får jag rätt present. I år kommer jag få betalt för att jag varit ett snällt barn.

    Får se hur det blir med det, men hoppet att Milan återigen kommer dominera både på hemmaplan och ute i Europa det släcks inte i första taget hos mig.

  5. >Jadu, jag är nog inne på tuttomercatoweb.com/milan ca 20000 gånger om dagen.

    Om en sisådär 15-20 år förväntar jag mig finna positiva nyheter där.

  6. >Det vore jävligt illa om Pato och Ronaldinho skulle tacka för sig. Vem kommer då att visa vägen? Seedorf?

    Och vem tar över efter Leo? Galli? Baresi? Maldini? Costacurta?

    Snälla någon, ge mannen lite medel, lite tid, lite förtroende och allt kommer lösa sig.

    Problemet är att Berlusconi tror att man löser det genom att tiga ihjäl och sedan vräka ur sig skit, stoppa pengar i fickan för att sedan använda det som investering till småflickor och prostituerade…

    Det har varit en nedgående spiral sedan Istanbul, det är så jag ser på det i alla fall. Ser inte hur det ska kunna gå bättre än det gjort hittills om det inte investeras och ska man dessutom sälja av det enda hopp man har, ja då kan man kröna sitt liv med en kula innanför pannbenet, det är vad man är värd då, att orsaka miljoner och åter miljoner supportrar världen över lidande genom att sköta en klubb som en bank och strunta i det viktiga dvs. fotbollen, ja, då har man gått för långt.

    Fotboll handlar om pokaler, fina stunder och tradition. De fina stunderna får man av att ha spelare som faktiskt brinner för klubben, inte som springer runt och häckar och tjänar multum. En kille som Ronaldinho är ett exempel på det, den här säsongen har han haft sina upp- och nedgångar, men jävlar vad han spelat skjortan av försvar, kanske gjort lite mindre mål än man önskat, men jävlar vilka assist, att förlora honom vore förödande med dagens trupp. Han har gett mig många stunder där jag vågat hoppas.

    Försvinner han så har vi bara historia att luta oss mot.

    Nu går Inter om oss på allvar. Fler ligatitlar, kanske inte fler CL-titlar de kommande åren, men de har en gyllene chans att ta en trippel. Har Milan någonsin gjort det? Att vi, vana att vara de stora ostarna nu ska bli fåren är för mig oacceptabelt… sen att det medför att spelare vill lämna vår klubb, det får mig att vilja sätta en kula i mitt eget huvud, men jag kommer alltid stå med ryggen rak, banka mig för bröstet så blodet yr i mina vener, för jag älskar Milan, har alltid gjort, kommer alltid att göra, men jag börjar verkligen tappa tålamodet med "den gode Silvio".

    Ptja, det var mina två cent, hoppas inte jag tråkade ihjäl er…

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.