Get your facts straight

>
Länge sedan man ägnade QT åt att diagnostisera den 110-årige rödsvarta patientens hälsotillstånd. Att det är illa vet vi. Omfattningen däremot är att utvärdera.

Hail Mary full of grace. Det här blir inget roligt jobb…

Här behövs i och för sig inget stetoskop eller någon spatel med dess medföljande ”say ah”-uppmaning. En läkarexamen är i det här fallet inte heller nödvändig – för att inte nämna den daterade pseudovetenskap JP Meersseman vigt sitt liv och sina bedömningar (?) åt genom åren.

Obducenten finns på speed-dial och det är väl snarast honom man bör vända sig till om någon månad eller så. Men först skall vi ställa Adriano Galliani några frågor:

Hur jobbar AC Milan i dagsläget för att förbättra sin verksamhet? Ekonomin blöder, vilket för mig är följderna av ett inkonsekvent tillvägagångssätt och ett illa planerat paradigmskifte. Silvio Berlusconi vill inte kasta ett rött öre på sommarens förhandlingsbord vilket man kan tycka vad man vill om. Särskilt välplanerat är det dock inte.

Innan man skickar ett barn ut i vida världen för att stå på sina egna ben krävs rätt uppfostran, förutsättningar och guidning. I detta avseende kan Milan – utan vare sig något arenaprojekt, någon spelartrupp i ”rätt ålder” redo att förfinas av en Maestro på bänken eller några andra självförsörjande redskap – närmast likställas med en bortskämd snorunge som hastigt fått silverskeden dragen ur arslet.

Get the fuck out.

Där står han, villrådig mitt i den pinande vinden, utan någon chans att klara sig undan snålblåst, regn och elände. En ansvarstagande förälder hade format sitt barn utifrån en annan värdegrund och givit honom rätt ekonomisk uppbackning för att klara övergången från pojkrummet till den nya verkligheten.

Huruvida Berlusconi skiter i sina barn eller inte är i sammanhanget överflödigt vetande. Alldeles säkert är dock att han nu – på sin ålders höst med sina drömmar förverkligade och mer därtill – skiter fullständigt i AC Milan, redskapet som enbart togs om hand för egen vinning.

Att arvingarna skiter i Milan är en insikt som till och med greppas av gymnasieungdomar på det individuella programmet. När Berlusconi närmar sig slutet kommer de ha sålt av klubben snabbare än liket hunnit falla till marken.

Adriano Galliani talade idag med mössan i hand om en ”mycket svår transfersommar” inför undrande aktieägare. Inte exakt det man hade velat höra men dessvärre ytterligare en bekräftelse på ovanstående. Det finns inga pengar. Möjligen några småslantar som inte är i närheten av tillräckliga för att genomföra den helrenovering laget behöver.

Milan gick under 2009 back lite drygt -10M euro (vilket skall jämföras med 2008 års katastrofala -68M euro): siffror som sannolikt går att härledas till ett radikalt publiktapp och en modest åttondelsfinal i Champions Leaguespelet.

Jag undrar fortfarande: hur ska man systematiskt arbeta för att undvika ytterligare förlustår både ekonomiskt och sportsligt? Det mest talande svaret från Gallianis sida hade varit hans egen avgång: han kan nämligen inte göra särskilt mycket. Han ska heller inte stå till svars för vad den ytterst ansvarige ignorerar in i det längsta.

Många frågor och få svar. Kanske ett svar för er som undrar om Messi, Kün Aguero eller Rooney är på väg till klubbarnas klubb med sitt säte på Via Turati 3. De lär knappast ens semestra i staden. Milano är som bekant ingen höjdare på sommaren.

Så heller inte till hösten, åtminstone inte den rödsvarta sidan.

3 reaktioner till “Get your facts straight”

  1. >Härligt att ni tar nya tag med bloggen!

    För mig är den ekonomiska situationen ett mysterium. Få lag har lika bra facit i pengastinna CL på 2000-talet. Vi köper aldrig dyra spelare. Arenan är för stor men publiksnittet måste väl ändå vara relativt högt? Har sålt Sheva och Kaka till rekordsummor. Betalar vi av gamla skulder från 90-talet eller vad är det frågan om?

  2. >För mig är det lönekostnaden som är boven i dramat. Den är pervers men inte så konstig när man betänker att vi överbetalar medelmåttiga spelare. Äldre mer etablerade spelare har i regel högre löner. Det hela har eskalerat iväg åt helvetet i Milan och måste saneras en gång för alla.

    Sen kan man ta exempel som Gattuso och Pirlo: spelare som hade mercato i somras och dessförinnan. Man hade kunnat få in en övergångssumma och sparat bruttolöneutbetalningar av guds nåde om man sålt av dem.

    Med de pengarna (70-80M euro) hade vi kunnat reinvestera i nya mittfältare som faktiskt bidrar med någonting.

  3. >Ja, det kostar på att vara sentimental. Och inga tecken på uppvaknande heller, nästa aktion verkar ju vara att byta Pato och Huntelaar mot en Berbatov med hyggliga lönekrav får man anta (om det nu ligger något i dessa rykten).

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.